United States or Guyana ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han önskade ibland att han kunnat göra med dem, som Jesus med månglarna i templet: driva ut dem... Vid denna tid anlände hans farmor och fritänkaren Boberg till staden. Först kom hans farmor.
Kunde det kallas att ta konfirmationen på allvar? Var det detta hon menat, när hon sagt, att hon skulle komma för att bistå honom vid den viktigaste och allvarligaste tidpunkten i hans liv? Han kände för henne samma äckel som för faderns och majorskan Gyllencrantz' världslighet. En vecka efter farmor kom gudsförnekaren Boberg till staden.
Där var Märta Gyllencrantz och Anna Ekenstjerna och Ebba Boberg ... hela raden. Liksom gymnasisterna gingo de i par eller tre i led. De två könen hade ännu ej hunnit beblanda sig med varandra. Det var säsongens första dag. Men man möttes med snabba ögonkast, som tycktes fråga: Har du blivit stiligare sen förra terminen?
Vad höll han på att göra ? Han skälvde till ett slag i ångest och lutade huvudet i händerna. Om bara gudsförnekaren inte kommit, mumlade han, om han bara inte kommit. Det föreföll honom, att han varit lyckligare innan hans tankar börjat syssla med Boberg.
Hur kunde han vara så absolut säker på att en Gud inte existerade? Visste denne Boberg så mycket mera än så många andra bildade och erfarna mänskor? Eller var det den rena okunnigheten, som gjorde att han offentligen vågade förkunna sin otrohet? Visste en sådan mänska egentligen vad hon gjorde?
Stellan drog sig tillbaka till sitt rum, satte sig vid skrivbordet med den latinska grammatiken framför sig. Men han läste ej. Han tänkte på Boberg och kyrkoherden. Nu var klockan snart åtta. Nu skulle gudsförnekaren snart börja. Vad sa han? Stellan försökte föreställa sig, hur det gick till. Sa han: Det finns ingen Gud och ingen Kristus!
Han var en av de utvalda, en av förnekarna, en av Gudaskändarna och tempelrånarna, en Boberg, som mitt i Guds hus vågade ropa: Det finns ingen Gud! Förnimmelsen fyllde honom med ett högtidligt allvar så starkt, att det var som om han skulle sprängas inifrån. Nu såg han sitt liv framför sig. Nej, han skulle inte sluta som farbror Ekenström, övergiven av ett syndigt fruntimmer.
Han banade sig väg ur skaran och räddade sig in bakom en dörr på vilken det stod: VII:2. Efter frukostlovet fick emellertid Stellan veta, vad sjundeövristen sagt. Han hade yttrat sig på följande sätt: De sprack skändligt både prästen och Boberg. De resonerade som barnrumpor båda två. Uttalandet fyllde Stellan med en hopplös förtvivlan.
Dagens Ord
Andra Tittar