United States or Sudan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Jag såg nu väl det jag länge fruktat och varför jag gjort denna besvärliga resan, nämligen att Ebba gensade i sitt hjärta allt vad andra sagt henne om konungens ändrade sinnelag och höll fast vid det hoppet, att han nog skrivit till henne som förr, men att man henne de breven förhållit.
Jag kan inte nog förtälja, huru nådig hon var mot mig, sägandes att jag kom som en ljusens ängel till Ebba i denna ensligheten och skulle nu göra all min flit att få henne glader igen. Undföllo henne ock de orden, att det är som snö på blommor, när man i unga år mister sin hjärtanskär.
Där, bland damerna, vid andra långväggen stod Märta Gyllencrantz och Ebba Boman och Anna Ekenstjerna Han hade ej väntat sig att få se dem här. De voro i hans uppfattning inga damer eller moitiéer. Han kände dem alltför väl. Det var som om ett oblitt öde alltid fört dem i hans väg...
STÅLARM. Låt oss höra; jag fruktar lika litet ord som svärd. EBBA FLEMING. God morgon, son! JOHAN FLEMING. God morgon vänner alla! Jag kommer för att afsked ta! Jag redan har öfver sorgeåret vistats här; mig Sigismund till Warschau återkallar. Se här och bjuder åt er dotter, Stålarm, en plats hos drottningen. Och ännu mer: på nytt landstiga ämnar han i Sverige ännu i höst sin tron att återtaga.
KATRI. Din make tog min fars, min makes hufvud. EBBA FLEMING. Erici! Tolfte scenen. De förra. KATRI. Och din son han är ej mer. EBBA FLEMING. Gud! KATRI. Och min son var den, som störtat er! ERICUS ERICI. Hör upp, hvem än du är, och mins att hämnden ej människan tillhör. Trettonde scenen. De förra. Hertigen. Scheel. Herrar i hertigens svit. Menighet från Åbo. Knektar. Daniel Hjort.
Icke det som likat mig bäst att höra. Han talade om min harpa. Jag fruktade det. Vad sade han dig? Jag djärvdes påminna honom om Ebba, och han sade mig vara för ung att bliva hans biktfader. Det är slut mellan dem; jag förstod det blott alltför väl, och det har mycket bedrövat mig. Lägg det icke för mycket på hjärtat, mitt kära barn; det är kanske lyckligast för dem båda.
Jag måste då giva henne bevis att jag talat sant, och jag kan inte nog tacka dig, k. fru Moder, att du på Svidja gav i min hand de två kärleksvisorna, som konungen diktat och mig tillsänt, den ena svenska på Kymmenegård och den andra tyska till Pernå. Utan dessa papper hade varken jag eller någon annan kunnat övertyga Ebba om huru det rätteligen var.
Det är bekant, och han skriver själv, att han utförde sina första bragder till Ebba Brahes ära, med den ridderliga romantik som var honom egen. Och likväl var det äran som efter hand överväldigade denna den skönaste och den renaste av hans ungdomsdrömmar.
Säg, Ebba Fleming, har vår strid, vår sak en sådan blodig handling på sitt samvet? Säg att den det ej har, och jag skall ega ett lejons kraft, ett svärd på hvarje finger, en blixt uppå hvar egg! EBBA FLEMING. Till striden, son! JOHAN FLEMING. Ja väl! Till strid med hämndens, hatets brand! Bort kärlek, ömhet! Arma fosterland! Ett boningshus till höger i förgrunden. Afton. Nionde scenen.
Förräda vore det min konungs land, och fast mitt svärd i striden väger ringa, jag för min kung skall veta det att svinga. STÅLARM. Det hoppas jag utaf Klaes Flemings son. Nu till fru Ebba! I sitt bönerum hon väntar oss. Femte scenen. Johan Fleming. Olof Klaesson. JOHAN FLEMING. Hör på ett ord, min bror! Vi varit nu en tid ej riktigt goda uppå hvarandra.
Dagens Ord