United States or Syria ? Vote for the TOP Country of the Week !


Det kommer af att jag är rädd, han skall finna ersättning för mig, att han skall kunna se tillbaka mig med likgiltighet, kanske med kritik och jag kan inte fördraga att en annan skall ega hvad som en gång varit mitt. Förbannelse öfver mig sjelf! Ar jag en menniska eller hvad är jag? Intet kan liknas vid det äckel jag känner vid mig sjelf, mitt inre är som en afrättsplats full af de dödas ben.

Men bara han såg henne, älskade han henne igen, mycket mera än förr. De liksom hämtade andan nu, de drack vin och hetsade upp sig sedan, de var, vanvettiga, vilda, och när de slappa och förbi låg bredvid varandra, nakna, med heta kinder och begäret ännu lysande i ögonen, fast muskler och kött vägrade bistå dem mer, kände han äckel och hat till alltsammans.

Han betraktade noga sin farmor medan hon läste det. Han såg hånleendet sitta och darra allra längst inne i de rynkiga mungiporna. Pupillerna lyste bakom glasögonen av en intensiv skadeglädje. Han tyckte sig förstå detta hånleende, denna skadeglädje bättre än om de varit uttryckta i ord. Och fastän han förstod och gillade dem, fyllde de honom samma gång med äckel för farmodern.

Hon gick aldrig i kyrkan, aldrig till nattvarden. En sådan satans humbug! Det fyllde honom med ett outsägligt äckel. Men med detta intryck blandade sig ett annat, som grep hans fantasi med det okändas hela makt, lockade den ut gissningar, som inga gränser hade. Vad var det, hon hade skickat honom?

Tvärt om hade det alltid varit honom och hans hustru ett vackert bruk och en innerlig glädje att en gång före konfirmationen se årets konfirmander i sitt lilla hem. Stellan satt och såg honom, medan han farbroderligt leende höll sitt långa anförande. Och plötsligen fylldes han av ett oerhört äckel. Det var alltså för att kristallkronor, som prästen konfirmerade dem!

Till slut stannade han och stoppade sin pipa: Kan du köpa mycke böcker du vill? Ja visst! Josef slängde tändstickan mot kakelugnen, sträckte armarna mot skyn, gäspade och sade: Jo, somliga har det bra! Han gav Axel en sidoblick, bräddad av äckel över förmögenhetens ojämna fördelning i ett odemokratiskt samhälle. Rytmen i Josefs gång fram och tillbaka i det lilla rummet blev allt hastigare.

Där, örngottsvaret, såg han en stor flottfläck från kosmetiken i sitt hår. Den bruna fläcken fyllde honom med äckel och avsky. Jo, han var en dålig mänska. Han var en förtappad varelse. Han frös att hans tänder skakade, han klev i sängen. Hans farmor stoppade om honom, blev sittande sängkanten och läste ännu en bön.

Han slog upp boken, kastade en blick i den och slängde den med ett uttryck av obeskrivligt äckel från sig golvet. Jag ger fan i den! Han började åter av och an. Och för resten är det väl troligt att vi får fritt från latinet i morron. Smygaren ska väl ha studenterna Alltid en tröst! Smygaren uppträdde verkligen nästa morgon i frack. Men studentexamen skulle ej börja förrän klockan åtta.

Sedan kapten Petréus gått, blev han stående kvar vid bordet länge. Det kom ett lodrätt veck i hans panna. Hans mun drog sig till en bitter grimas. Det fyllde honom med äckel och harm att fadern tagit just denna bok. Med rätt eller orätt tyckte han sig förstå, att för denna boks skull förlät honom fadern att ha köpt alla de andra.

Varför hade han just nu fått veta, att löjtnant Gatenbergs uppasserska funnit hennes vigselring i hans säng? Han kände äckel för allt detta, som drog hans tankar från det andliga liv, han ville ägna sig åt: skolan, fadern, majorskan Gyllencrantz... Han kände leda vid dessa mänskor för deras världsliga tanklöshet.