United States or Somalia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Bonden fyllde lugnt ett glas för honom, Bjöd och talte till den gamle knekten: "Fader, säg, hur var det dig till sinnes, När i striden fiender dig omhvärft, Skotten knallade och kulor hveno?" Gamle knekten tog sitt glas och sade: "Såsom dig, när någon gång om hösten Hagel kring dig hvina, blixtar ljunga Och du bärgar tegen för de dina."
Visst är, att hon såg allt detta, till dess att hela hennes yra stämning var försvunnen, och jag märkte hur varma tårar fyllde hennes ögon. Med en hastig rörelse tömde hon resten av sitt glas, gled ned ur soffan och lutade sitt huvud mot mina knän.
Hon skrev också om att hon själv skulle komma i god tid för att bistå honom under dessa för hela hans framtid och hans andliga liv så betydelsefulla veckor. Både beslutet och farmoderns brev fyllde Stellan med ett högtidligt allvar och en känsla av trygghet, som om han vandrat omkring i en värld av vit bomull. Det föreföll honom som om alla mänskor plötsligen blivit vänligare.
Åh, som han kunde säga detta kära ord: mitt arbete! Det blef till musik; som en svällande tonvåg fyllde det mitt hjärta. Ja, ja, ja! Han har rätt i att jag älskar det. Är detta äregirighet? Ja, då är jag äregirig. Det jublade inom mig bara vid att höra det ordet från hans läppar: mitt arbete! Mitt, mitt, mitt! Det enda lifvet unnat mig som mitt, men helt mitt.
Och Valborg släppte ned kjolen och sade: Tag reda på en stör, så går vi. Daniel prövade ut en stör bland de många murkna som låg där, stack den genom öglorna på korgen. Därpå tog han sin mössa, fyllde den med Valborgs bröstduk och lade den över hennes skuldra för att skona det mjuka skinnet.
Hon föll i mina armar, och en lång snyftning, som tycktes komma från ett enda bröst, skakade oss båda. »Vad det är synd om dig!» viskade hon. »Vad det är synd.» »Om mig?» Jag slet mig lös och såg upp. Ty det låg något i hennes röst, som fyllde mig med en aning, vilken jag icke ville låta stiga fram som tanke inom mig.
Men till mig smög sakta ett ord, mitt öra förnam det likasom en viskning, När tankarna svävade om vid nattens syner och sömnen föll tung på människorna, då kom en förskräckelse och bävan över mig, med rysning fyllde den alla ben i min kropp. En vindpust for fram över mitt ansikte, därvid reste sig håren på min kropp.
Han talade ofta om den leda som fyllde honom mot allt och alla och han sade att hans släkt var mycket degenererad. Han hade en viss avsky för kvinnor i allmänhet. Han tycktes även lida av att nödgas ta människor i hand när han hälsade på dem om någon arbetsklädd snuddade vid honom, röck han till och blev ibland utom sig. Hans renlighetssinne hade nämligen utvecklats ända till sjuklighet.
»Du skall inte fråga mig», sade hon en gång. »Jag vet inte själv vad det är. Jag vet bara, att ingen människa kan förstå det.» Vari hon då blickade in, tillhör det okända, varom alla kunna fråga, men varpå ingen får svar. Men hur skulle jag kunnat förstå detta då? Vårt liv var lyckligt, våra dagar glada, våra gossar växte och fyllde vårt hem med sitt muntra stoj.
När hon märkte, att Magnus dröjde vid vindögat, drog hon sig småningom ned genom salen, ända till dess hon stod bredvid honom. Kärlek lyste icke ur hennes lugna ögon, men väl en mild och fast önskan att lindra de plågor, som tärde honom. Slutligen fick hon honom med sig ut på den stora trappan. Nedanför fyllde vågorna luften med brus och stänk.