United States or Iceland ? Vote for the TOP Country of the Week !
Inspektorn, vars rockficka, liksom högstsalig Kristoffer Barkekonungs, tycktes vara en bottenlös taska, uppdrog ur dess outrannsakliga gömmor en flaska körsbärsvin, tillagat av hans förträffliga hustru, samt några tumlare av järnbleck och uppmanade de närvarande att slå sig ned i gräset, medan de tömde densamma.
Det är just vad jag alltid påstått, svarade sergeanten och tömde det bredvid stående. Nu smällde kanonen salut för Arboga stad, och ångbåten lade till vid den högra stranden, såsom övligt var, nedanför Lundborgs gård. Sergeanten, vig, hurtig och vid ypperligt humör, var den förste som hoppade i land.
Jag svepte den förstås med detsamma och från detta ögonblick är den kyparen försvunnen. Jag börjar tro, att groggen var förhäxad och stod i ett magiskt sammanhang med kyparens liv. Kanske dödade jag honom i samma ögonblick som jag tömde groggen. Men ingen annan kypare vågar göra intrång i den avlidnes rättigheter och servera mig.
Kastar det av sig? Ja, i himlom, där modern räknas i de saligas skara, amen. Amen, upprepade mor i Sutre. Gästgivarn suckade tungt som i kyrkan en böndag. Men Träsken tömde hastigt sin mugg och satte den med en smäll tillbaka på bordet. Så har vi den här minsta, man kallar Vickevire. Nyttar den till annat än att klå sig i örat? Till synes inte men ho vill mista'n? Det är Valborg.
När hon nu kom med muggen från eldsidan, såg hon att han var blodig i ansiktet och lerig över hela kroppen. I jistineje! kved hon till. Sån du ser ut! Han skrattade. En kan väl inte se bättre ut, när en legat och släpat på gärdet. De fick en snara om foten på mig, och nog åkte jag fem famnar på studsen, innan jag kom loss. Han tömde muggen i ett drag. De tog mig för Frönsaforsarn. Si! Si!
Sedan mån I föra eder yngste broder hit till mig, så kan jag veta att I icke ären spejare, utan redliga män. Då skall jag giva eder broder tillbaka åt eder, och I skolen fritt få draga omkring i landet. När de sedan tömde sina säckar, fann var och en sin penningpung i sin säck. Och då de och deras fader fingo se penningpungarna, blevo de förskräckta.
Och sedan hon hade givit honom att dricka, sade hon: »Jag vill ock ösa upp vatten åt dina kameler, till dess att de alla hava fått dricka.» Och hon tömde strax sin kruka i vattenhon och skyndade åter till brunnen för att hämta vatten och öste så upp åt alla hans kameler. Men mannen såg på henne under tystnad och undrade om HERREN hade gjort hans resa lyckosam eller icke.
Det är sant, inföll Hall, du kan gärna gå med på operan i kväll. Jag köpte ett par biljetter åt mig och Jean Arvidson, men han blev hindrad. Går du med? Ja gärna. Nå, det var bra. Hall tömde sitt glas långsamt och fyllde det på nytt. Med ens reste han sig hastigt. Jag tror att jag är tvungen att gå nu, jag skall träffa en bekant klockan tre. Nå, vi träffas i kväll alltså...
Solen steg högre upp, ljumma vindar susade i träden. Doften af mognade åkerbär bars omkring af flägtarne. Hon suckade litet der nere der hon satt, plaskade i källvattnet, sysslade med sina dukar, men steg snart upp igen. Hon öppnade sitt matknyte, tog fram en duktig brödkaka med salt fisk på och började äta. Mjölkkärlet tömde hon till hälften och lade alltsammans in igen.
Han sitter en stund ensam tyst, ordnar sitt Lamartineshår, för sin malaga till läpparne som om han tömde den bittraste kalk och försjunker i inre åskådningar. Då kommer som en kurir överkyparen fram och lämnar en våt Posttidning. Vår idealist, ty han har redan röjt sig för vår skarpa blick, kan icke hejda en rörelse av otålighet, men en otålighet, som genast lägger sig.