United States or Turks and Caicos Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Rabbi Jonas nalkades liken. Hans utseende var lugnt; endast en ryckning i läpparne antydde rörelsen i hans själ. Det är Baruks dotter, sade han. Var är föreståndaren, att jag må tala med honom om den dödas och hennes barns begravning? Föreståndaren för likhuset var tillstädes. Rabbinen vände sig till honom och upptog ur gördeln sin penningpung.
Jag tycker, faller slutligen Rundqvist in i tystnaden som uppstått. Jag tycker de dröjer bra länge! Gå och se efter, Norman, vad som hänt! Stormande bifall uppmuntrar den ärelystne att dra på vidare: Vad kan de göra däroppe, månn tro? Nej, det här går aldrig an; jag blir rakt orolig, vet någon människa! Gusten blev dunkelblå om läpparne, som han tvang till ett skratt för att vara med de andra.
Ella stälde sig framför stenen med armarne i sidan och såg på den unga qvinnan. Hon var mörkhyad och hade vackert brunt hår. Hennes fylliga kinder voro friska och röda, och när hon skrattade, lyste de vackra tänderna mellan läpparne. Hvems trolofvade är nu egentligen Toimila Hedda? frågade han helt plötsligt.
»Farväl», sade han och räckte henne sin hand. »Farväl. Och lycklig resa!» Han gick mot dörren; han hade på läpparne en liten sarkasm öfver det konventionella i hennes sista ord, men han kom sig icke för att uttala den. Tanken på, att modern skulle sitta ensam kvar i staden föll med ens öfver honom. Han vände sig om i dörren och gick åter fram emot henne.
Men till sist greps han af ett oemotståndligt intresse för dessa papperslappar. Han böjde sig fram med det vänliga uttryck som hans ansigte ibland kunde få, tog pröfvande en af lapparne mellan sina fingrar och såg upp på henne med ett leende. »Får jag lof att titta?» Hon blef så glad för detta närmande och för detta vackra uttryck i hans ansigte, som hon aldrig förr sett.
Här satt hon med ett pligttroget leende på de blåfrusna läpparne, med en diger skrifbok på knäet, blyertspennan mellan skriffingrarne och det ena ögat på den venstra bergskedjan, det andra i boken, skrifvande värre än en bykorrespondent för en ny landsortstidning.
Men mannen, rosornas ägare, han är icke blek som lifvet, han är blek som döden. Mellan de sammanpressade läpparne framtränger en ed; det är hans egendom, som hotas af undergång. Ensam på det vida hafvet strider den lilla Kaiken med stormen. Ingen seglare vågar sig denna årstid ut.
Frun torkade sina ögon med förklädssnibben och räckte handen till avsked, varpå Lundstedt gick baklänges ner för trappan, alltjämt hälsande och rörande läpparne utan att kunna få dem att frambringa några begripliga ord.
Det var orätt af henne att lyssna. Men, så hade hon också fått lida. Hon hade förkylt sig derute ... derför var hon så sjuk nu. Ah! nu började smärtan ånyo. Färgen kom på hennes kinder, kom som en svallvåg, tände röda lågor i hennes ansigte, det flammade ända upp till pannan, ögonen öppnades vidt, lyste som eld, och hon bet i läpparne tills de blödde.
»Må vi så bede dem om lidt vand», envisades vi, som lefde i den oskyldiga barnatron, att hela norska folket förstår den danska dialekt, som landets universitet utgifver för norska och som städerna kalla modersmålet. »Ua?» ljöd det åter från de manlige läpparne. »Na da vatten ! Är du norska, du?»