United States or Turkmenistan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Tvenne år, två evigheter ha förflutit sedan avskedsord utbyttes mellan henne på flodstranden och mig på ångbåten, som förde mig till Linz på väg till Paris. Vilkendera bär skulden för brytningen? Jo, jag som har mördat min kärlek och hennes. Farväl, vita hus i Dornach, törnenas fält, och rosornas! Farväl, Donau!
Sakta vaggar dimmiga slöjan, Sagornas tärnors lätta drägt, I aningens land. Rosornas lund, Öster, du sagornas hembygd, Kulna, sorgsna Suomi-sångens, Rika, varma, blomstrande syster, Dunkelt glödande öster, du, Du lockar mig mer. Sköna voro Ben Hamouns trädgårdar, sköna voro dess rosor, men skönast trädgårdarnes drottning, Ben Hamouns dotter.
Men mannen, rosornas ägare, han är icke blek som lifvet, han är blek som döden. Mellan de sammanpressade läpparne framtränger en ed; det är hans egendom, som hotas af undergång. Ensam på det vida hafvet strider den lilla Kaiken med stormen. Ingen seglare vågar sig denna årstid ut.
I vildt raseri stormar Ibrahim, renegaten, de unga rosornas ägare. Han utöser oqvädins ord öfver skepparn och matroserne, han hädar och förbannar. Men närmare, allt närmare synes förföljarn. Ett ögonblick står Ibrahim stilla, tyst med natt i blicken. Hastigt springer han opp.
Hon satte sig på en trebent stolpall bredvid sängen och sjöng, släpande med halfslutna ögon: "På blomsterklädd kulle satt Hjalmar och kvad om sommarens fägring en gång, och rosornas kalkar och blommornas blad sig bugade djupt vid hans sång." "Tyst då, Viva", hväste Ingegärd, "du väcker upp småstackarna här inne i mjölkboden."