United States or Latvia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och ändå hvilken underlig dubbelnatur han var. Satt han nu icke sjelf derborta skeptikern och var sentimental som trots någon. Men för minsta vidrörande, minsta antydan om att man förstod hans sinnesstämning, minsta försök till ett närmande skulle han krympa samman som en sensitiva och förskansa sig bakom en sarkasm eller ett hånfullt smil.
»Farväl», sade han och räckte henne sin hand. »Farväl. Och lycklig resa!» Han gick mot dörren; han hade på läpparne en liten sarkasm öfver det konventionella i hennes sista ord, men han kom sig icke för att uttala den. Tanken på, att modern skulle sitta ensam kvar i staden föll med ens öfver honom. Han vände sig om i dörren och gick åter fram emot henne.
Goddag på dig, gamle!» Och den långe, som bemäktigat sig Williams hand, tryckte den med en hjertlighet som var alltför eftertrycklig för att icke vara uppriktig. William var i grund och botten lika glad åt sammanträffandet som den andre, men höll sig dock enligt sin vana betydligt mer reserverad och kunde icke ens neka sig nöjet att slunga den långbente vännen en sarkasm i ansigtet.
= band i eldfärg och högrödt. = krås och manschetter. = en lek. Se Rudbecks Atland, II, 539. = likväl. = skrädt bröd. = dum tölp. En sarkasm. Se Ihres Glossarium I. 893. Skall vara en tvetydig qvickhet vid ett bröllop. = god vilja att vara en till nöjes; ej vårt begrepp om välvilligt, som åter hette »välment».
Han kände på sig att det icke skulle behöfvas mer än ett ord från honom ett ord som icke var en sarkasm för att smälta denna onaturliga stelhet i naturlig gråt. Han kände ett häftigt begär efter att kunna säga detta ord; men i samma ögonblick var osäkerheten öfver honom, och han grep till sin vanliga utväg för att dölja den.
Det fans ett ord som hon fruktade mer än ett piskrapp och hon visste att han strax skulle slå henne det i ansigtet, ifall hon försökte ge luft åt sin medkänsla, som alltid skulle förbli främmande och obegriplig för hans kalla skepsis. Hon såg honom redan i inbillningen förvrida sin mun till en sarkasm och framslunga det der enda, uddhvassa ordet, som hon fruktade: sentimentalitet .
Ibland kunde nog erfarenheterna från hans förra lif bryta igenom i en sarkasm eller en ironisk anmärkning men sjelfva sarkasmen hade icke samma klang som förr, den hade intet af det afskyvärdt kalla och hjertlösa, den hade något af det öfverseende den sympati med allt menskligt, som finnes hos den för hvilken intet menskligt är främmande och för hvilken det att förstå är detsamma som att tillgifva.
Dagens Ord
Andra Tittar