United States or South Korea ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han kände på sig att det icke skulle behöfvas mer än ett ord från honom ett ord som icke var en sarkasm för att smälta denna onaturliga stelhet i naturlig gråt. Han kände ett häftigt begär efter att kunna säga detta ord; men i samma ögonblick var osäkerheten öfver honom, och han grep till sin vanliga utväg för att dölja den.
Bella var, hvad de flesta skulle kalla, „en söt flicka“. Hon var glad, utan att vara yr, med en naturlig enkelhet och flärdlöshet, som trotsade kamraters och anhörigas afguderi. Hon var omutligt samvetsgrann, kunde alltid sina lexor, var alltid hjelpsam och trodde godt om alla menniskor. Men hon var alltför lätt ledd och häri låg största faran för henne.
Med sin saktmodiga, milda och en liten smula hesa stämma svarade Betty: Överdriven renlighet låter alltid förmoda tillvaron av en eller annan perversitet. Jag är en naturlig kvinna och jag trivs med ett visst mått smuts. Icke förty går jag alltid i korta kjolar och då det inte hjälper, lyfter jag så pass, att varje förståndig man måste finna det anmärkningsvärt.
Flickan var snäll, vänlig, och hade naturlig smak, så att hon snart passade sitt uppförande efter vännens; hörde på honom, förstod kanske icke så mycket, men lade bort fruktan för klassfienden.
Ingen svarade. Damerna suckade, och ett par av dem gjorde korsets tecken. Nej, min dotter, återtog så abbéen plötsligt med naturlig, munter stämma, det är nu icke bara det . Vi ha flera nyheter. Gissa! Edmée skakade på huvudet och skrattade. Abbéens livlighet satte henne i gott humör.
Jag vill icke ha en brytning. Jag vill icke, att vi skiljas som ovänner. Han kom. Jag blef icke glad. Men jag var vänlig, lugn och naturlig. Och han tyckte om det. Jag såg så god och förståndig ut, sade han. Och jag var så ärlig, så okonstlad, så kry och munter. Jag vet ju, att det är slut nu, och jag skall ha kraft att bära det. Så behöfver jag icke vara ängslig och skygg.
Och hvarför skulle jag icke vara lugn! Jag skall återse honom. Om icke i morgon så i öfvermorgon, och om icke i öfvermorgon så en annan dag. Jag skall visa honom, att jag kan vara stilla och harmonisk. Jag skall vara god och naturlig i mitt sätt, när han vill söka upp mig. Men hvarje minut, jag icke ser honom, skall han vara som utstruken ur mitt lif. Ett gammalt minne. Jag känner det så i kväll.
Då böjde han sig ner och kysste mig på munnen, lätt och lidelsefritt, som om vi varit två kvinnor. Det var ett vackert bref, jag skrifvit till honom, sade han. Ni har nog annars en naturlig benägenhet för att vara misstänksam. Nej, natur är det icke. Det är något, jag tillkämpat mig under de sista åren. Det trodde han gärna. Jag brukade då min tunga som en igelkott sina taggar? Så ungefär.
Med en dryg portion af stolthet och själfförtroende och en än större af naturlig enfald hade han sålunda under årens lopp kommit till den öfvertygelse, att processen varit hans egentliga fält och lagen det svärd, med hvilket han kunnat bringa sig opp åtminstone till en generalsvärdighet, om han blifvit jurist.
»Eller jag vill ingen ha; det är detsamma!» Han såg på henne forskande, och sade i en ton som om han i hennes eget intresse ville afråda: »Du känner mig inte. Jag vill sticka min sond i allting för att leta efter orsakerna. Du kommer att rycka till vid beröringen.» »Kanske. Men försök.» »Jag är hjertlös.» »Var bara naturlig.» »Jag är kanske grym... Men jag kan inte åta bli.»