United States or Macao ? Vote for the TOP Country of the Week !
De höga damerna hade gjort en för denna årstid lång och besvärlig resa till Pernå gård i östra Nyland, för att med sin närvaro hedra ståthållarens på Kexholm, Hans Stålhandskes, bröllop med fröken Elin, Kerstins barndomsvän och dotter till den berömde amiralen Henrik Tönnesson Wildeman. De resande hade tillbragt med de nygifta en så glad julhelg som det var möjligt under dessa oroliga tider.
Efter ännu en paus fortsatte hon i samma ton: Från första maj är jag bunden vid min guvernantsyssla och, låt se, i dag ha vi tjugoandra mars ... det är vår, jag blir nu snart raskare. Det är hoppets årstid. Säg, det är ju så, Atte? Den här tiden går det raskt? Om du skulle tala med honom sjelf, du älskar honom ju? Hvarför skall du uppge hoppet så der.
Han stack hammaren tillbaka i bältet och spottade i den söndertrampade snön. Ja, annorlunda var det förr. Min farfar var ännu med på den tid, då järnet togs ur myren. Jag hörde honom ofta tala därom. En afton, när han stod i sin riskoja och hamrade, fick han besök av helge Erik, den stora sveakonungen. Det var vid den årstid, då kornet går i blom och enbusken dammar och som ännu kallas eriksmässa.
Men mannen, rosornas ägare, han är icke blek som lifvet, han är blek som döden. Mellan de sammanpressade läpparne framtränger en ed; det är hans egendom, som hotas af undergång. Ensam på det vida hafvet strider den lilla Kaiken med stormen. Ingen seglare vågar sig denna årstid ut.
Experimentet är alldeles lönlöst under den årstid, då jungfrurna aldrig kunna hålla sig stilla. Herr Patron B.! Vad i all världens frid är meningen? Vi ha bett Er skaffa oss en kopia av omskrivna aktstycke, vilken vi omedelbart skulle använda.
Under det den stora armén defilerade utan att ta slut och herr Lundstedt visste nog att han kunde åka ända upp till Norrland på denna årstid utan att se något slut hade det börjat ljusna i öster, och trött av att leka soldat med rågskylar, föll herr Lundstedt i en liten morgonslummer, varur han snart vaknade med en frossbrytning, med solen mitt i ögonen och en kvittrande lärka över huvudet.
Denna plötsliga förändring av natursceneriet var för överraskande att undgå de främlingar, vilka nu för första gången skulle landstiga på Finlands kust. Lövskogarna hade just vid denna årstid klätt sig i den brokiga dräkt, som i sina vissnade löv bär förkänslan av en lång vinter.
Låga blixtrar ur hans studsarmynning, Och han träffas, Perovitschen Batritch, Genom gördeln, och hans mund förstummas. Död han sjunker mot den gröna marken, Och från kroppen skär hans hufvud Osman. Och det kommer budskap till Saljuto, Till den slagnes ålderstegne fader. Göken gråa klagar i Saljuto, Ropar midt i vintern ut sin klagan, Som om ingen årstid ägnats honom.
Här stirrade han på Carlsson för att få några upplysningar om festens karaktär och ändamål, för han var redan fullständigt frånvarande, så att årstid, rum, orsak, mening hade förflyktigats. Men Carlssons grinande ansikte gav ingen lösning på gåtan.
Jag tror, att allt detta inverkar civiliserande på henne nu, förut förstod hon ej naturen, men nu.» »Hvad var det för poetiskt du talade om, Anna», frågade modern, »jag kan inte finna något poetiskt i det där?» »Jo, nu ska' du få höra! Hon har en verklig dyrkan för dofter och blommor, mamma! Allt det svaga och dåliga hon gjort hänför hon till en bestämd årstid, då vissa dofter inverkat på henne.