United States or Nepal ? Vote for the TOP Country of the Week !
Kastar det av sig? Ja, i himlom, där modern räknas i de saligas skara, amen. Amen, upprepade mor i Sutre. Gästgivarn suckade tungt som i kyrkan en böndag. Men Träsken tömde hastigt sin mugg och satte den med en smäll tillbaka på bordet. Så har vi den här minsta, man kallar Vickevire. Nyttar den till annat än att klå sig i örat? Till synes inte men ho vill mista'n? Det är Valborg.
Och hon steg ut på kökstrappan. Daniel och Valborg följde och mellan dem slingrade Basilius som en mask mellan stam och bark. Mor i Sutre neg och sade: Jag trodde fan själv kom med kolrakärran, men så var det greven. Bättre upp sa sotarn, fastna i spjället. Greven vinkade och log. Det fägnar mig, kära mor, det fägnar mig att vara en kär gäst i Sutre. Men var böveln håller kommerserådet hus?
Det var märkligt, sade Raggen. Men Träsken stirrade på honom med stora, stela, stränga ögon, sade: Varföre då, då? Varföre märkligt? Skräcken är det värsta. Den tar en i magen och slår en i backen och sen är det gjort. Men dansar man och håller sig munter Och han lade fiolen till kinden. Det var den här, jag spelte. Han spelade några takter, vände sig om och ropade: Valborg! Valborg!
Och vad ska det bli om greven tar henne Tar henne? upprepade gästgivarn. Han tryckte ned hatten på huvudet, gick mot dörren. Valborg? Vad vill han med Valborg? Vad han vill, sade gumman och drog betänksamt på orden. Åjo, det vet en nog. Men vad han skall, det tör länsman veta. Gästgivarn sade: Då går jag efter honom? Gumman nickade. Länsman satte sig vid bordet med ryggen vänd åt kammardörren.
Och gästgivarn tyckte att hennes fråga minde om Träskens högtidliga och stränga: Varföre då, då? Inte har Valborg gjort något galet, mumlade han, inte det jag vet. Plötsligt förde han sin näve till hennes kind, snuddade över kinden, körde fingrarna in i håret, som var faderns så olika som möjligt, lent och gnistrande rödblont.
Plötsligt släppte hon träskorna i backen, trädde i fötterna, stötte den broddade staven i stenen så att det sjöng mellan hällarna och gick tungt och tryggt sin kristliga väg framåt. Först såg hon Valborg. Flickan låg på knä över spången, vred upp de sista trasorna och kastade dem i korgen. Därnäst såg hon Daniel. Han låg i mossan ett stycke bortom kojan, täljde. Sist såg hon röda gumsen.
Mannen vid störändan svarade: Det var en, som kokte gröten åt oss. Hon var från salig kungens tid, som man säger. Hon var åtti fyllda, upplyste ynglingen och gnäggade och sneglade åt Valborg. Vad kokte hon på? frågade Daniel. Mannen vid störändan svarade: Bjugg. Rutten. Och vad eljest hon hävde i, skarnet. Inte var det föda för folk och inte för fä heller.
Därtill förordnar och utnämner jag herr kommerserådets dotter. Valborg? sade Träsken, spärrade upp ögonen. Nej, jag betackar mig ödmjukast. Jag har fem döttrar, herr greve, den ena hos domprosten i Skara Det är känt, avbröt greven, kommerserådets döttrar äro kända riket runt. Men för gammal vänskaps skull gör han mig nog till viljes.
Det var inte svårt att gissa, att han gått efter Valborg. I gissade väl åt det hållet, I med? Jag gjorde väl det, samtyckte mor i Sutre. Tillade: Du rastar, du, men sysslorna rasta inte för så vitt en vet. Jag tyckte jag kunde hjälpa Valborg hem med byken. Brådare är det väl inte hos gästgivarn? Å nej, det är det väl inte, medgav mor.
För det greven legat hos brorsdottern. Och vad blir det av henne? Jag grunnar just på det, sade mor i Sutre. På ena sidan är det Stava och på den andra är det lilla mamselln. Det får väl väga jämnt. Men så är det Valborg också Valborg? upprepade gästgivarn, vände sig till gumman. Och så är det Daniel med, fortsatte mor i Sutre. Vad har han gjort för ont att det ska gå ut över honom?
Dagens Ord
Andra Tittar