United States or Bolivia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han satte knogen med kraft i ögonvrån och borrade långsamt ut sömnen; han gäspade stort men ljudlöst, betänkte sig, gäspade än en gång och nu med ett illvrål. Han tuktade sin mun med ett hårt slag. Vad jag är rå! tänkte han. Det måste bli en ändring! En röst ropade: Ludwig! Gratulera tante Sara! Det är hennes namnsdag.
Pastorn gäspade så stort och kliade den ena foten mot den andra, for med handen över pannan oppåt den nakna skulten, som om han ville stryka bort namnlösa bekymmer, allt under det huvet sjönk i korta, knyckiga avsatser ner mot bordsskivan, där slutligen hakan fick stöd.
Vem skulle hon också blygas för? För systern, för småtärnorna, för Valdemar? Nej, därpå hade hon ingen tanke. Linnet var uppknäppt, och halsbandet av bärnstenskulor och de tjocka hårflätorna hängde ned över en jättinnas stora runda bröst. Men benen voro smala och långa med små förnäma fötter. Hon sträckte ut de breda vita armarna. Jag är så trött, gäspade hon, låt mig bara få sova!
»Hur tycker du jag ser ut, Hilda?» frågade han med dämpad röst. »Sku' jag tycka annat än bra», svarade pigan och flinade till, men tillade därefter saktare: »Sku' jag tycka annat än andra kvinnfolk tycker. Lasse ä' vacker, han!» Lasse gäspade. Sedan vände han sig mot pigan, smålog och ref sig betänksamt i hufvudet.
Abraham gömde käppen bakom ryggen och gäspade fram ett långdraget: Lååt höra Vill ni komma till oss? Till vem? Till Kristus! Ååå, suckade Abraham. Han knäppte upp rocken, tog fram klockan Är det inte bra sent för en omvändelse? Snarare för tidigt. Herr Krok är för ung och för oprövad för att tillfullo inse religionens enorma betydelse. I det hänseendet är Elsa Sörman bättre lottad. Det är skada
Pastorn gäspade så stort och kliade den ena foten mot den andra, for med handen över pannan oppåt den nakna skulten, som om han ville stryka bort namnlösa bekymmer, allt under det huvet sjönk i korta, knyckiga avsatser ner mot bordsskivan, där slutligen hakan fick stöd.
Min buk ger tillbaka, min manlighet har sinat, min näsa rinner som ett litet barns näsa och min syn fördunklas, jag ensam är rätt färdig med livet. Lämna mig i fred. Jag tror han vitsar, skrattade konstapeln. Abraham gäspade, förde två fingrar till hattbrättet. Han fortsatte sin vandring, ögonlocken sjönko till hälften och förvandlade en avlägsen lykta till ett disigt ljusstreck. Han funderade.
Lundbom satt i sin bekväma vilstol, gäspade och lutade huvudet mot den röda kudde med broderad inskrift: »Till min käre gubbe», som hans fru sytt åt honom, strax innan hon bad om den nya höstdräkten. Hans ögonlock sjönko sakta ned, och han försjönk i en ljuv, stilla slummer, en mild ro göt sig kring hans trötta själ, och en stilla, o, så stilla snarkning banade sig ur hans inre människa.
Hur kan du veta, vad jag sitter och grunnar på? frågade hon. Men han sade: Nej, inte var det gästgivarn. Hade han skrämt mig, så hade jag inte blitt rädd. Som han slår i dörrar och domderar. Vem var det då? frågade gumman. Han log och svarade: Det var mormor, vet jag. Var det, när jag hytte åt dig i hagen i morse? Han skakade på huvudet, gäspade och slöt ögonen. Äh, låt mig sova.
Jaså, du är en av dom där tokarna, hånade hon, tusse lilla mitt då är du olyckligt kär? Hon kastade av sig underplaggen, drog på sig en smutsig tröja och kröp ned i sängen. Var det inte det jag tänkte, jublade David. Hon är en skarp psykolog den här vet du vad en skarp nej det vet du inte Hon gäspade. Tusan vad du är lärd med. Student, va?