United States or San Marino ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hon frågade: Är det morbror Daniel som satt i dig det här, din håle? Basilius skakade på huvudet. Hon lyfte käppen men åtrade sig och pekade på flickorna. Är det Daniel som satt i er det här? De hade stoppat förklädena i mun och kunde för den skull omöjligt svara. Återstod Lasse. Han låg alltjämt på rygg med uppdragna knän och stirrade tungsint in i den töckengrå oktoberhimlen.
Men efteråt talar du väl om, hur det gick till? Visst fan! Snålhet ä inte min dygd. Den kvällen åt man kvällsvard hemma en timme tidigare än vanligt. Klockan halv åtta hjälpte Stellan sin farmor på med ytterplaggen. Hon var så upprörd, att hon glömde salig Petréus' ebenholtskäpp. Ska farmor inte ha käppen med sig? Jo, det ska jag visst. Och jag önskar jag kunde använda den också. Och så gick hon.
Va ska vi göra, fabrikörn? Tvy såna rackare! Husch då. Va ska vi göra? Jo, det ska han få se. Giv mig käppen. Nej, gå inte ut, fabrikörn, man kan aldrig veta vad det är. Och de har släckt kroglyktan. Den har vinden blåst ut. J. A. Broms gick ut i krogrummet. Han rätade på sig nästan som i forna dagar.
Mat får du när vi äro på vägen. Det första du dricker något starkt, kommer käppen. Vill du be om någonting, får du falla på knä for mig. För mig, som är en hederlig menniska! Nadja kastade sig på golfvet. Lite mat! bad hon. Drick vatten. Han såg ett stop med vatten i spisen och räckte henne det, och plågas liten smula! Du står nog ut med det.
När de båda raderna till slut gjort halt, stod Stellan med en dam, en moitiée, till höger om sig. Och denna dam var Märta Gyllencrantz. God da, Stellan. Stellan svarade med ett kort: God da! Balettmästare Lindquist stötte åter igen käppen i golvet: All vår början är svår. Nu ska vi se, hur lotteriet fallit ut.
Mor i Sutre satte sig på gamla råstenen vid gärdesgården. Hon lyfte käppen och drev ett duktigt slag i stättebrädan. Och se det skedde som hon tänkt sig: det murkna skarnet brast. Fattas bara att hon stigit på brädan och grenslat gärdesgården och blivit sittande till spe för ungarna! Som en so i en grind.
Nu hade nog getingarnas historia varit slut, om de alla varit hemma, men åtminstone en av dem hade flugit ut i något ärende, och kom tillbaka just när Ahlbom tuttat på. När han såg vad som skedde med hans hem fattade han humör, och anföll blosset, men då detta var väl varmt flög han ut efter käppen och träffade i dess andra ända Ahlbom, som han genast gav ett nyp.
Anderson var emellertid en belevad man och blev därför inte ohövlig, utan lyfte artigt på hatten och sade: »Förlåt! Min herre har visst tagit fel käpp?» Den andre tittade på käppen. »Det tror jag inte», svarade han. »Men det tror jag», svarade John med eftertryck. »Den där käppen är nämligen min.»
Balettmästare Lindquist stötte tre gånger med käppen i golvet: Entrez! Damerna som vanligt i rad längs högra långväggen, kavaljererna längs den vänstra. Alltså: entrez! Då de kommit på sina platser, stötte han åter tre gånger i golvet: Kavaljererna höger om, damerna vänster om. Och hör nu uppmärksamt på! Stellan ryckte till.
Käppen lade han på golvet. Han tände ljusen, som stodo i svanliknande silverstakar. Han ställde bibeln på rygg och lät den falla upp vid gårdagens kapitel. Där lågo glasögonen, "nattglasen". Husch ja då, gumman lilla! Va' ska vi läsa? Jag tror inte, att vi fortsätter, för det var så lite uppbyggelse i går Han började bläddra.