United States or Marshall Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Tvättade, sydde och strök. Rellu-Calle tappade becktråd och syl, han satt utanför på gården med sitt bord och glömde arbeta. Han gapade med sin stora mun in i den öppna dörren, der hon syntes, hans hvita tänder lyste, och hans ögon skeno af en glädje, så ny och stor, att han ännu ej kunde fatta den. Det blef icke mycket med hans arbete. Han funderade öfver sin lycka. Öfver alla verldens ting.
Munnen var flådd, halsen brände och i magen skedde våldsamma omvälvningar. Vad Painkiller än hade för egenskaper, brist på smak kunde ingen beskylla den för. Det kändes som om en glödande lavaström runnit ned i mitt inre, en lavaström tillsatt med cayennepeppar. I två timmar låg jag sedan på min säng och kände svedan sakta avtaga, medan jag funderade på vad jag skulle göra med Freedlund.
Men allt mer och mer nalkades båten ett vattenfall, och allt oroligare och oroligare blefvo skalbaggarne, och den största af dem gick opp på ena relingen och vände på sina trefvare, och så gick den öfver till andra relingen och gjorde der på samma sätt, och så gick den ned i båten igen och funderade; men icke blef det dess märkvärdigare af.
Ty han gjorde icke några fler invändningar. Han gick bara omkring och läste i sin nya bok. Han kunde läsa både framlänges och baklänges, han höll boken upp och ner, och han läste högt, så att det skallade i hela huset. Till sist satt han en stund för sig själv och funderade. Och så bar det av genom alla rummen, som om han omöjligen kunnat komma nog fort fram.
Som svar på denna epistel fick William ett bref skrifvet med blyertspenna. Det började: »Men min bäste herr »William Zimmermann! Ni är ju en rent »idealisk idiot». Jag lånar uttrycket ur Er egen teaterkritik. Det förefaller mig ytterst slående. » För öfrigt underrättade hon om att hon för tillfället var sängliggande sjuk och funderade på att resa till Stockholm för att undergå läkarebehandling.
Fundera, sa fadern. Han funderade hela qvällen. Der på Karlberg, der han badat och blifvit bortjagad af kadetterna, skulle han få gå i uniform. Bli officer, det vill säga få magt, flickorna skulle le emot honom, och ingen skulle mer förtrycka honom. Han kände lifvet ljusna, pressarna lyftas från bröstet och hoppet vaknade. Men det var för mycket för honom.
Han gick och funderade på ett sätt att övervinna denna olyckliga tillfällighet: han kunde till exempel gå mycket sakta, stanna framför butikfönsterna långa stunder, till dess hon, efter ett par slag fram och tillbaka på gatan, till sist skulle hinna upp honom. Och då kunde de träffas som man borde, av en slump, av en den allra naturligaste tillfällighet...
Därpå funderade han över vad han skulle skriva mer; kände sig hungrig och trött och kunde icke dölja för sig, att när allt kom omkring, det var detsamma vad han skrev, för Ida var nog borta ändå, hon, innan våren kom. Därför undertecknade han sig »Innerligt trofastne och tillgivnaste» och gick ner i köket att äta kväll. Det hade blivit mörkt och tagit till att blåsa.
Sedan den ogifte bittert begråtit den gifte, sa han till sig själv: Hur ska det nu bli med lilla svägerskan? Det här är en ledsam historia för henne särskilt i betraktande av den där heliga eden. Det vore skada på tös. Han funderade ett litet slag och gick därpå ombord på broderns skuta och sa: Här är jag nu igen era busar! Känner ni inte igen mig?
Kalle vaknade ur sina funderingar: Vikket? Skrika. Inte om dä gör aldrig så ont. Nä Kalle tog sig en lång funderare innan han tillade: Men ja tror inte ja får smörj hemma för ja kan alltid säga, att ja räddade dig. Stellan nickade: Ja, dä gjorde du. Dä kan ja säga din pappa, om han inte tror dä. Kalle funderade ännu en stund. Kanske man kunde säga dä till rektorn också Stellan nickade.