United States or Liechtenstein ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hvar hon gick fram, »kontorsfröken», logo de emot henne, vexlade små frimodiga repliker och nickade vänligt. Dion, som skötte småbarnen utanför, blef otålig och stack in hufvudet. Uh, hvad här var varmt, kom nu. Man gick ut. Endast svägerskan ville se ännu litet till. Kanske köket. Fina tog afsked af de andra och följde lilla svägerskan.
Med hvilken oerhörd förtröstan tog han icke dessa ord bokstafligen och hur visste han icke att rifva upp såren och på samma gång läka dem! Hon är icke död, men hon sofver, upprepade han gladt. Modern sof nog derinne i det kalla förmaket, och ingen väntade väl att se henne vakna. Det led mot begrafningen. Grafplats var köpt. Svägerskan satt med och sydde.
Men om mannen icke vill taga sin svägerska till äkta, så skall svägerskan gå upp i porten, till de äldste, och säga: Min svåger vägrar att upprätthålla sin broders namn i Israel; han vill icke äkta mig i sin broders ställe.» Då skola de äldste i staden där han bor kalla honom till sig och tala med honom.
Hon böjde sig ovilkorligen och ofrivilligt för denna duglighet, som så eklatant uppenbarade sig der inne i detta lilla bristfälliga kök, der så många moderna beqvämligheter saknades. Det är en argbigga sade Fina men en utmärkt menniska. Hvarför är hon här? frågade svägerskan hon ser ju så korrekt ut? Har hon stulit? Neej.
Det var liksom Fina hade smittats af kokerskans ovillighet att svara på frågor. Har hon kanske mördat? Svägerskan ryste till. Det var verkligen något hemskt i hennes bruna ögon och rödaktiga hår. Nej du, aldrig direkte. Nu förstår jag inte, Fina. Hon, den der, hon har väl aldrig i verlden varit lättsinnig. Åh jo, det är just det. Lilla svägerskan öppnade sina alltid häpna ögon ännu mer.
Ja, kom nu in till mig, det är fuktigt att promenera så länge här i vinterluften. De andra äro längese'n hos mamma. Fina gick in till sig, tog på sig hatt och kappa och kom ut igen. Lilla svägerskan stod under ett af gårdens nu löflösa träd och blickade svärmiskt mot köksfönstret, der föremålet för så trogen kärlek ännu stod vid sina kaffekoppar.
Åh, min hjertans pojke, min söta lilla Dion, hvad du är dig lik, alldeles dig sjelf minsann, precist som i fjor... Fru Dion, som sysselsatt sig med att i tamburen pelsa af ett af barnen, kröp nu fram, tunn och slank som en ande, hälsade hjertligt på svägerskan och presenterade yngste sonen, en knubbig treåring. De kysstes allesamman om igen och satte sig i Finas breda och stora kontorssoffa.
Sedan den ogifte bittert begråtit den gifte, sa han till sig själv: Hur ska det nu bli med lilla svägerskan? Det här är en ledsam historia för henne särskilt i betraktande av den där heliga eden. Det vore skada på tös. Han funderade ett litet slag och gick därpå ombord på broderns skuta och sa: Här är jag nu igen era busar! Känner ni inte igen mig?
Sedan kommer jag kanske sjelf och hälsar på, innan ni gå ut på aftonpromenaden. Maja neg och lilla svägerskan också. Hon såg med sina grå, beundrande och vänliga ögon på denna stora, groteska figur utan behag, utan mjukhet och utan någonting tilltalande i sitt yttre. Hon, den unga frun, förstod dock att beundra detta sällsynta och utmärkta exemplar af en tjenarinna.
De främmande gingo omkring till de olika grupperna och resonnerade lite smått. Fina, som stod något afsides vid dörren, berättade lilla svägerskan »farmors» historia i korta drag.