United States or Montserrat ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men jag säger icke annat än att de voro mig nyttiga. Jag tror att det var genom dem jag fick en karaktär.» Det knackade på dörren; det var Molly som kom för att säga att téet var serveradt. När de slutat äta och återvändt till arbetsrummet togos anteckningarne fram. William grep sig strax an med att studera dem, medan modern satt borta vid bordet och sydde.
Med hvilken oerhörd förtröstan tog han icke dessa ord bokstafligen och hur visste han icke att rifva upp såren och på samma gång läka dem! Hon är icke död, men hon sofver, upprepade han gladt. Modern sof nog derinne i det kalla förmaket, och ingen väntade väl att se henne vakna. Det led mot begrafningen. Grafplats var köpt. Svägerskan satt med och sydde.
"Ja", sade John till Alma, "ett bättre svar skulle knapt någon kunnat ge." Alma sade ingenting, utan sydde fortfarande. "Hvarför syr du så der stora bokstäfver?" "Emedan det brukas så stora." "Jag tycker att de äro fula. Och är det inte fasligt mycket arbete med dem?" "Åh ja." "Ni äro just goda, ni qvinnor.
Om du icke vill! Det var ett erkännande af hans vilja. Så kommo tanter, slägtingar, kusiner, ammor, gamla tjenare, och de sade alla välsignelse öfver den döda. Alla räckte händer till hjelp att sy sorgkläder: der funnos fyra små barn och tre stora. Der sutto unga flickor och sydde i den sjuka dagern, som föll genom de hvita lakanen, och de talade halfhögt.
Men Urier såg, huru hans unga hustrus ren icke mäktade stiga uppåt, utan huru hennes släde allt mer sänkte sig mot jorden. Han frågade henne, och hon sade: i min klädnad sydde jag ett band, som jag tog ur barnets linda. Det drager mig till jorden. Låt mig återvända".
Men jag har rätt att bli likgiltig mot honom, när han icke är mera mån om att hålla mig kvar. Knut Herman har varit här i kväll. Det var så trefligt. Jag satt vid mitt skrifbord och sydde, när han kom. Han tog en stol och satte sig där bredvid. Jag tror, du sitter och lappar en klädning? Jaha. Hvem kunde tro en blåstrumpa om att ha ett så nyttigt arbete!
Tvättade, sydde och strök. Rellu-Calle tappade becktråd och syl, han satt utanför på gården med sitt bord och glömde arbeta. Han gapade med sin stora mun in i den öppna dörren, der hon syntes, hans hvita tänder lyste, och hans ögon skeno af en glädje, så ny och stor, att han ännu ej kunde fatta den. Det blef icke mycket med hans arbete. Han funderade öfver sin lycka. Öfver alla verldens ting.
John behandlade henne spefullt och med förakt, han brydde sig inte det minsta om henne och satte inte något värde på hennes kärlek. Han hade blifvit kall som en isbit och hård som en sten. Blodet steg henne åt hufvudet, hon pressade hårdt ihop läpparna och sydde ännu ifrigare än förut. Efter en stund kom John upp från stranden, allt fortfarande bärande Lyyli på sin arm.
Så berättade en gång min moder: I din barndom bodde här en flicka, Hennes namn var Jenny. Sextonårig Satt hon i sitt lilla rum och sydde, Sydde flitigt, dar och nätter ofta, För sin egen och sin moders bärgning. Med allt detta var det dock ett under, Att den unga flickans hy och hälsa Icke led dess mera.
Hon ensam skulle göra allt. Där hängde hon ljusa gardiner framför det lilla fönstret, och i fönstersmygen bakom gardinen ställde hon ett bord. Till detta bord sydde hon en duk, vilken var av samma tyg som gardinerna och på bordet stodo Svens leksaker. Det var en häst, som drog en vagn, några tennsoldater och ett tält.