United States or Burkina Faso ? Vote for the TOP Country of the Week !


Därpå gick han i säng, och när han kände sig ensam mellan de rena friska lakanen, utan fruktan att någon skulle under nattens lopp komma och störa honom, fann han sig liksom mera självägande över sin person, som en avläggare, den där nu satt egna rötter och var färdig att avskäras från moderbusken och leva sitt liv igenom för sig, i egen kamp, med större möda, men också med större lust.

Jag band ihop mina lakan och hissade mig ut. När jag var tre meter från marken släppte knuten som höll ihop lakanen och jag hamnade i en blomsterrabatt. Sammanträffandet med moder jord var inte särdeles behagligt, och förbättrade inte precis mitt utseende, men alla ben och grejor höllo, och förresten ser nästan varje anständig människa ut som en buse här nere.

Mormor hade fört honom ut vägen, att det kunde ske stilla och omärkt utan skräck för de andra. Jag är lätt och liten, tänkte Basilius, han lyfter mig i rocken och stoppar mig i huven. Vad är det sedan? Är jag död sedan? Kommer Valborg ut med de vita lakanen och sveper mig? Långsamt nalkades kärran, var nu nära att han kunde höra hästens tunga flåsningar.

Därpå gick han i säng, och när han kände sig ensam mellan de rena friska lakanen, utan fruktan att någon skulle under nattens lopp komma och störa honom, fann han sig liksom mera självägande över sin person, som en avläggare, den där nu satt egna rötter och var färdig att avskäras från moderbusken och leva sitt liv igenom för sig, i egen kamp, med större möda, men också med större lust.

Nöden hade ingen lag, och efter att hafva funnit bädden loftet temligen snygg, beslöto de sex trötta vandrerskorna att hålla till godo der uppe. De tackade flickorna, vände om lakanen, togo sina regnkappor till täcken och lågo snart försänkta i

Om lakanen med spetsar, och om röda täcken till småstintornas bäddar talade de, och om den fina goda mat, som små'en nu skulle för jämnan. "Och si ni, de är riktigt folk dom ha' kommi till, så'nt, som mor skulle likat", sade Ante allvarligt.

Basilius kände en arm omkring sitt liv, lyftes, sjönk sakta. Han knep ihop ögonen, ville icke se. Men rösten sade: Varför blundar du, Basilius? Han slog upp ögonen, han såg först huven och den svarta hästen, han såg sedan gästgivargårdens stortrappa, vita dörren, fönstret, lakanen, Valborgs bleka ansikte. Och han såg ett annat ansikte tätt bredvid sitt, ett par stora, blå, glittrande ögon.

I din säng har jag alltid de finaste lakanen, de med hålsömmen. länge jag kan, skall jag arbeta för dig, det skall kanske en gång behöfvas. Tack, mor! Sinnet hade gått öfver och Nadjas ansigte uttryckte åter vänlighet och hjertegodhet. Nog är jag en slarfva, mor, men dig glömmer jag aldrig! nu, hälsa Samu och tacka. Säg att jag har det bra, riktigt bra. Mor och dotter skildes.

Om du icke vill! Det var ett erkännande af hans vilja. kommo tanter, slägtingar, kusiner, ammor, gamla tjenare, och de sade alla välsignelse öfver den döda. Alla räckte händer till hjelp att sy sorgkläder: der funnos fyra små barn och tre stora. Der sutto unga flickor och sydde i den sjuka dagern, som föll genom de hvita lakanen, och de talade halfhögt.

väggarne hängde något, som genom de vita, skylande lakanen såg ut som kläder och vid närmare påseende även befanns vara det, ty här stack en rockkrage upp med sin hängare, här slank ett byxben fram. Nedanför stod ett helt stall med skodon, mans och kvinnors om varandra, och bort vid dörren en väldig järnbeslagen kista med en driven låsskylt av koppar.