United States or Somalia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Flera år senare träffade, honom här i Helsingfors den olyckan, att en af hans makas nära slägtingar, en student som med sina goda naturgåfvor och allvarliga studier om sig ingaf stora förhoppningar, af olycklig kärlek beröfvade sig lifvet.
Många bedja: "Dröj, till dess åtminstone våra och alla de troendes alla slägtingar först blifvit frälsta!" Och så glömma de, att om deras slägtingar blifva frälsta, så hafva dessa i sin tur andra slägtingar, för hvilka de bedja samma bön, och om dessa blifva frälsta, hafva de åter i sin tur andra o.s.v.
Men att det absolut skulle vara så med alla, att de till den grad förhärdat sig, att all möjlighet till frälsning blir omöjlig, kan man nog ej våga säga. Det är ju möjligt, att bland de många juveler, som Herren skall plocka upp efter församlingens upplyftande, äfven skola blifva många af de troendes qvarlemnade slägtingar.
Om du icke vill! Det var ett erkännande af hans vilja. Så kommo tanter, slägtingar, kusiner, ammor, gamla tjenare, och de sade alla välsignelse öfver den döda. Alla räckte händer till hjelp att sy sorgkläder: der funnos fyra små barn och tre stora. Der sutto unga flickor och sydde i den sjuka dagern, som föll genom de hvita lakanen, och de talade halfhögt.
Ropet: " Kom " från våra läppar der uppe, skulle sålunda bli detsamma, som vi härnere så ofta upprepat: "Kom, Herre Jesus, kom till våra på jorden qvarlemnade slägtingar och vänner, till judar och hedningar, och fräls så många som möjligt är och med användande af hvilka medel som helst ."
På detta sätt kunde ju Jesus icke komma, förrän hela verlden blefve frälst, och dock säger Herren, att det skall vara blott en "liten hjord." Hade Herren kommit för 1,000 år sedan, hade de, som då upptagits, haft ofrälsta slägtingar qvar, och detsamma blir händelsen, om han dröjde ännu i tusen år.
Vi må sålunda vänja oss vid den tanken, att många af dem, som upplyftas, skola få oomvända slägtingar qvarlemnade. Vi skola ej gifva upp våra slägtingar utan bedja och arbeta för deras frälsning, men vi skola ej vara så fästade vid dem, att vi bestämdt säga: Dröj, Jesus, till dess de blifvit frälsta.
Han gick nu i jacka, vårdade sitt yttre och såsom gymnasistförhoppning åtnjöt han ett högre anseende än åren medförde. I trädgården promenerade han, och hvarken bärbuskar eller äppelträd frestade honom synnerligen. Då och då kommo bref från bror i Paris. De lästes högt och med stor andakt. De lästes för slägtingar och bekanta, och det var familjens triumf.
Men mera om detta i sista kapitlet. Den frågan uppstår nu: Skola några af de våra kunna frälsas under sjelfva vedermödan? Det är svårt att svara på en sådan fråga. Dock må jag ärligt säga, att om jag skulle få lof att välja emellan att se några af mina ofrälsta slägtingar dö ofrälsta eller blifva qvarlemnade ofrälsta, skulle jag hundrade gånger hellre välja det senare.
Märk, "fortfare," detsamma som: "Låt honom fortfara, må han fortfara." Gud synes gifva upp den ogudaktige kort före Herrens tillkommelse. Och de sista möten , som komma att hällas, blifva icke väckelsemöten utan helgelsemöten . "De heliga fortfare att helga sig!" "Se, jag kommer snart." Att lemna våra slägtingar qvar, synes oss vara en alltför smärtsam tanke.