United States or Switzerland ? Vote for the TOP Country of the Week !
I min barndom feck folcket lära sig att arbeta samt togga sirap och grovt bröd i sitt anletes sfett men i våra dagar går arbetets söner på dans och deras döttrar blir studentskor, så krumstomerar dom med håret så dett står i 7 väderstreck samt hava glasögon på näsan jämte en kårt Kjortel samt blå jacka. Jag har ofta tänkt över vadför de äro så räliga när de komma i Grönegatan?
Ett arbete kunde dock Anna hjälpa modern med. De strumpor, som den lefnadsfriske brodern nötte hål på, vandrade ner i Annas arbetskorg, som stod bredvid sängen, och mången gång hade Frits Annas skickliga fingrar att tacka för att risporna på hans jacka och byxor blefvo lagade, innan modern ens sett dem. Anna var nästan alltid tålig och vänlig, fastän hon ofta hade svår värk i sin fot.
Jag hittar inga hem! snyftade han och såg så hjelplös ut, att Hanna måste sätta sig ned, smeka hans hår och torka hans små förgråtna ögon. Kom hem med mig, föreslog Bella. vi ska’ sköta om dig och ta reda på hvar du bor. Hanna, kom med! Hanna kunde ej motstå frestelsen. Hon såg Bella sätta sin ylleväst utanpå gossens tunna, ostoppade jacka, taga honom i handen och leda honom hem till sig.
En annan gång fick han en jacka, som var en ändrad blå frack med blanka knappar. Kamraterna hånade honom derför att han ville leka kadett. Och det var det sista han ville, ty vara mer än synas, deri låg hans högfärd. Den jackan led han otroligt af. Derpå började det systematiska böjningsarbetet.
En kort, veckrik kjol af sandfärgadt helylletyg, med vidsydd rutig väst. Deröfver en jacka med mörka uppslag och beqväma fickor. Ingen underkjol, men korta vida byxor af samma tyg som kjolen och dolda af denna, hvilka omslöto knäet, der de långa mörkbruna strumporna vidtogo.
Då vi döko i åkern, hann du oss opp Och dök som de öfrige med, Då den syntes ånyo, min segrande tropp, Då slogs du i främsta led. Då man stormade byn mot kanonerna än Och jag kastade blicken dit, Då såg jag din trasiga jacka igen Först uppe på batterit. Det där var hurtigt: ett slikt försök Kan bäras i ryktets famn; Så gala öppet, min käcka gök, Låt höra till först ditt namn?"
Ibland ser hon förstulet på sin man, som med nedslagna ögon och rynkade ögonbryn går omkring i sina bruna stöflar, sin hemväfda, mörkgröna jacka och filthatten nedtryckt i pannan, allvarlig och flegmatisk, trög och tung. Slutligen kunde den unga qvinnan ej tiga längre. Man, hvart res' du? frågade hon. Till staden, hustru. När är du hemma tillbaka? Före natten eller efter...
På backen framför stugan började nu små grupper bilda sig; Rundqvist med skältran i håret, nyrakad, iförd en svart jacka, hade åtagit sig själv att muntra gästerna med spefulla anmärkningar, och Norman, som fått till förtroendeuppdrag att med Rapp sköta saluten, huvudsakligen med dynamitpatroner, höll sig bakom knuten och repeterade i mindre skala med en terzerol.
Hon var klädd i en pälsbrämad blå jacka med svarta snören, som husarerna, och hon hade röda stöflar, sådana som bondkvinnorna ha i Ungarn. Ändtligen öppnades dörren till det inre rummet, och Elsa neg, med strålande ansikte. In steg magistern, lång och mager i sin gråa nattrock, med ett frånvarande uttryck i ögonen, lik en utsvulten björn, som tumlar yrvaken ur sitt ide.
På backen framför stugan började nu små grupper bilda sig; Rundqvist med skältran i håret, nyrakad, iförd en svart jacka, hade åtagit sig själv att muntra gästerna med spefulla anmärkningar, och Norman, som fått till förtroendeuppdrag att med Rapp sköta saluten, huvudsakligen med dynamitpatroner, höll sig bakom knuten och repeterade i mindre skala med en terzerol.