United States or United Kingdom ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hon lyfte upp sitt allvarliga, förgråtna ansigte med de mörka ringarna kring ögonen. Långsamt slöt hon ögonlocken och öppnade dem så igen och såg länge och sorgset på honom. Ser jag ut som om jag ljög? Hon sade det snyftande, men med undertryckt rörelse. Af tonen i hennes röst kunde man ej veta, hur mycket hon lidit. Atte kände sitt hjerta krympa ihop.
Hvad bry vi oss om deras förtal! Det lönar sig inte alls att börja sörja för deras giftiga tungors skull. Se nu på mig och småle litet. Så der! Och nu bege vi oss af." Alma tänkte enligt sin vana säga till åt tjenarena, att hon gick ut, och be dem se väl om hemmet under tiden. Men hon ville ej visa sina förgråtna ögon, och så gick hon, utan att säga adjö åt barnen som förr.
Jag hittar inga hem! snyftade han och såg så hjelplös ut, att Hanna måste sätta sig ned, smeka hans hår och torka hans små förgråtna ögon. Kom hem med mig, föreslog Bella. vi ska’ sköta om dig och ta reda på hvar du bor. Hanna, kom med! Hanna kunde ej motstå frestelsen. Hon såg Bella sätta sin ylleväst utanpå gossens tunna, ostoppade jacka, taga honom i handen och leda honom hem till sig.
I Nadeschdas glada öga glödde tåren, Hennes bleka kinder brunno, Och med sammanknäppta händer för den höga Sjönk hon ned på knä och talte: "Om en bön är mig förunnad, om en önskan, Gif då, dyra härskarinna, Åt den arma, snart förgråtna, ensam blefna Hennes söners fader åter!"
Skullen var tom, men vid den öppna gavelluckan låg ett helt berg av hö, och där satte han sig, ty där var sol. Olyckan hade under de sista åren mycket förändrat hans ansikte. Det svällde av samma bondska bredd, men de känsligaste dragen hade blivit tunnare och ädlare, och de röda och skrynkliga ögonlocken hängde liksom förgråtna och vissna.
Minna blickar Sin kärlek än ur ditt förgråtna öga; På dina kinder syns en skymt ännu Af rosengårdarna på Minnas kinder, Fast sorgen bredt sin vinter öfver dem; Hög hvälfs din panna såsom Minnas panna, Din röst är hennes, och din barm är hennes; Kom, låt mig känna, om ditt hjärta slår Så högt, så brinnande som hennes hjärta. Kom, kom! Ha, milda himmel, det är hon!
Sluten i dess famn, På dess granitbädd skall jag, gömd för världen, Hvars skönhet kväljer och förskräcker mig, Kanske en stund af sömnens ro besökas, Ett ögonblick få glömma bort mig själf. Dock om, ännu på veka svandun vaken, Vid Minnas sida hennes make hvilar, Så lämna mitt förgråtna öga, sömn!
Den Gud, som lockar rosen ur sin knopp Och örtens späda frö ur grusets sköte, Den höga, strålbeklädda Gud, som sprider Sitt lif, sin vällust i en död natur Och tvingar stoftets alla myriader Att jubla kring sitt glimmande triumftåg, Den Gud, som hägnade min barndoms blomning, Skall ej förskjuta mig." Så sade jag Och höjde min förgråtna blick mot öster.
Det blef hjertliga handslag och ett gladt klingande med limonadglasen, när talet var slut. Alla kände sig mer än förr förenade denna stund då skilsmessan stod för dörren. Agnes Lund kom bort till Hanna, som ett ögonblick fann sig allena. Hennes ögon voro alldeles förgråtna och hon kunde knapt tala.
Dagens Ord
Andra Tittar