United States or Samoa ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hvad skulle hon säga honom? Var detta ej en blind obetänksamhet, hvilken hon dyrt skulle få betala? Förnuftet hviskade: gå ej! och hon stod tvekande vid dörren. Men en blick genom fönstret stärkte hennes beslut, och hon öppnade dörren. I tamburen syntes blott en kypare, som kastade på henne en undrande blick. Hon sade halfhögt och fullkomligt lugnt: var god och bed herr Hagen komma ut.
Fina hade bakom glasögonen sett uppträdet, gick till flickan, utan att säga ett ord, och medan hon halfhögt kritiserade ett af de andras arbeten, knep hon med sina långa naglar i örat på den unga flickan så länge och så eftertryckligt, att det strax svullnade upp, blått och nästan blödande. Den tillrättavisade satt derunder och sydde, hon vågade icke ett knyst. I nästa rum ströks och stärktes.
Men nytta gör hon inte, det har du rätt i.» Lisa hade öppnat dörren, ljudlöst som alltid. Hon hade glömt näsduken, och där låg den på bänken. Hon tog den utan att se på föräldrarne, sade ännu ett halfhögt adjö och gick. »Bara hon inte hörde någonting», sade modern och tvålade duktigt in manschetterna, »hon stod visst utanför och funderade, tänk om hon lyssnade!»
Jag föreslog, understödd af Hertha, att vi skulle gå med värdighet igenom den norska hufvudstadens gator, och Ambrosius instämde i förslaget genom att halfhögt uppstämma en studentmarsch, hvilken tvang oss alla in i en så rask takt, att ingen menniska kunde misstaga sig om vår egenskap som glada turister, hvilka ej läto nedslå sig af det ihållande regnet.
Hade Jesper den kvällen gått ut i trädgården i stället för att ligga och sucka på sitt ensamma läger, skulle han funnit Helena sitta orolig och förgråten i prästgårdens löfsal midt emot, färdig att genom en liten hostning ge sin närvaro tillkänna. Men nu låg han och läste halfhögt för sig själf ur psalmboken: »I världen är så mörkt och tungt, hvarthelst jag än må lända.
Andra morgonen, när barnen sutto vid frukostbordet och halfhögt talade om julen, kom tant Karins älskling, en liten flicka med djupblå ögon, och klättrade upp i hennes knä samt slog sina armar omkring hennes hals. "Tant Karin", sade hon, "jag har drömt någonting så vackert." "Hvad har du då drömt, liten Elsa?"
Om du icke vill! Det var ett erkännande af hans vilja. Så kommo tanter, slägtingar, kusiner, ammor, gamla tjenare, och de sade alla välsignelse öfver den döda. Alla räckte händer till hjelp att sy sorgkläder: der funnos fyra små barn och tre stora. Der sutto unga flickor och sydde i den sjuka dagern, som föll genom de hvita lakanen, och de talade halfhögt.
Finge jag bara pojkäcklet i fingrarne, så skulle han väl få veta mumlade han halfhögt, men varseblef med detsamma den lille, som dernere i dalen vid stranden ännu roade sig med samma lek som nyss vid fiskartorpet. Pojken gnolade sakta för sig sjelf, hvisslade då rösten icke räckte till och njöt i fulla drag i utöfvandet af sin nyss med den rara slanten prisbelönta konst.
Hvad jag är svag i dag, utbrast hon slutligen halfhögt och reste sig, fast besluten att återvinna sig sjelf. Här drömmer jag i timtal, som om min hela framtid berodde af detta lilla lif. Hon kyste Bella lätt på håret och gick med något som var hälften trots och hälften snyftning inom sig.
Jag har aldrig eftersträfvat något förmynderskap, sade Hanna och reste sig häftigt från sin plats. Åtminstone icke medvetet , tillade hon halfhögt, i