United States or São Tomé and Príncipe ? Vote for the TOP Country of the Week !
Dock vet jag, att hvarthelst min tanke hunnit, Har ytterst dig den sökt och dig blott funnit, Du, i hvars vilja lifvets banor gå. Det är till dig jag blickar mot det höga; Här, där blott döden ser med slocknadt öga, Kan utan vittnen jag dig tacka få.
Hade Jesper den kvällen gått ut i trädgården i stället för att ligga och sucka på sitt ensamma läger, skulle han funnit Helena sitta orolig och förgråten i prästgårdens löfsal midt emot, färdig att genom en liten hostning ge sin närvaro tillkänna. Men nu låg han och läste halfhögt för sig själf ur psalmboken: »I världen är så mörkt och tungt, hvarthelst jag än må lända.
"Hvarföre", sade han, "skulle den värld, som omger människan, så härlig, hvarthelst hon skådar, vara skapad, om icke äfven den vore värd att älskas och uppbyggelig att betrakta? Och hvad är väl bibeln annat än en förklaring öfver denna värld, i hvilken och öfver hvilken Gud är uppenbar och härskar?
En flykting är Dess tanke, utan riktning, utan hem; Dock jagas äfven han af sorgens härar, Hvarthelst han irrar, sökande en fristad, Och ej en gång i din förstörda borg, O vanvett, låter du den kvalde dväljas. Blott sömnen är de öfvergifnas vän. Du dyra varelse!
Så följde hon trogen och käck armén, Hvarthelst på sin marsch den kom Och där skotten smällde och kulan hven, Där var hon ej långt bakom. Ty de kära gossarnes unga mod, Det tyckte hon om att se, Och mente, hur nära hon striden stod, "Att hon ej var närmre än de." Och om någon tröttnat i rök och eld Eller fått sig ett ädelt sår, Så ville hon ha sin butik så ställd, Att han nådde en styrketår."
Han väjer varsamt undan hindren, styr förbi Och krossar ej sitt skepp mot klippan, därför blott Att raka kosan skulle leda öfver den. Han väljer medel, läkarn lik, som icke ser På blommans ljufhet, men dess gagn, försmår en ört, Som doftar balsam, och tar opp den giftiga. Se dig omkring, hvad skådar du, hvarthelst du ser? Ej rätt, men skick, en ordning högre, ädlare Än blott det kala rätta.
Ja, jag vill drömma lugnt uppå ditt knä, Så lugnt som stjärnan i en sommarhimmel, Som hjärtat drömmer i sin barndomsvärld. Din lön är färdig: du är Dödens ängel, Och du behöfver skatter för att älskas Af jordens barn; tag hvarje tår, jag gråtit, Tag alla suckar, dem jag gjutit har, De äro pärlor nu och diamanter, Som möta dig, hvarthelst du styr din färd.
Jag klagar ej, Att sinnlighetens lampa, att förnuftet Blott flämtande, med halfsläckt låga brinner Inom din hydda, rest af jordens stoft; Men att, hvarthelst dess matta stråle faller, En tår skall röjas och en jämmer skådas, Se där min plåga! Litet nog ändå Betalar själens gudaeld här nere De offer, som den kräfver af vår frid.