United States or Mali ? Vote for the TOP Country of the Week !
Om en man har två hustrur, en som han älskar och en som han försmår, och båda hava fött honom söner, såväl den han älskar som den han försmår, och hans förstfödde son till den försmådda, så får mannen icke, när han åt sina söner utskiftar sin egendom såsom arv, giva förstfödslorätten åt sonen till den älskar, till förfång för sonen till den han försmår, då nu denne är den förstfödde, utan han skall såsom sin förstfödde erkänna sonen till den försmådda och giva honom dubbel lott av allt vad han äger.
Tvåfaldt hundra läppars purpur, Tvåfaldt hundra rosenkinder, Lika många blomsterarmar, Broder, är jag herre öfver; Och jag bjuder, hvad jag äger, Ett blott kan ej Voldmar bjuda, Tvenne dunkelbruna ögon, Som, då du försmår dem, gråta." Knappt han sagt det, när en flicka Syns bland stammarne i skogen, Fram mot slottet tycks hon skynda, Syns och skymtar och försvinner.
Jag lyfter ögat mot himmelen Och knäpper hop mina händer; Till dig, o Gud, som är barnens vän, Min håg och tanke jag vänder. Gladt är att prisa och tacka dig, Och gärna vill jag det göra; Jag vet det visst, att du ser mig Och ej försmår att mig höra. Tack för allt godt, du mig ständigt ger Att känna, älska och äga; Tack, gode Fader, för mycket mer, Än jag kan nämna och säga.
Högt strålar morgonsolen ren, Naturen kläds i ljusets sken, Af fågelsånger ljuder skyn, Och ingen rörs dock än i byn. Hur kan väl odlarn hvila än? Är icke dagen ljus igen Och åkern gul och tegen full? Hvad gör, att han försmår dess gull? Dock se, han öppnar ren sitt tjäll. Hur lugn är ej hans blick, hur säll! Hvar jordisk omsorg, tung och kvaf, Han, som en klädnad kastat af.
I det hem, från hvilket ni gått vilse, sitter en vän, som ser er återvända. Var säker, att han icke försmår de steg ni gör, utan tvärtom räknar dem alla och gläds öfver hvart och ett, såsom om han redan hade er i sina armar.
Du är en usel tröstare, och dina ord, i stället för att lugna mig, bringa min själ i uppror. Jag kunde säga dig något, som skulle isa ditt blod, men när jag icke längre äger ditt hjärta, försmår jag ditt medlidande och vill icke tala till ditt samvete. Karmides bleknade vid dessa ord, vilkas betydelse han anade. Men han vågade icke framställa någon fråga, vars besvarande kunde sannat hans aning.
Han väjer varsamt undan hindren, styr förbi Och krossar ej sitt skepp mot klippan, därför blott Att raka kosan skulle leda öfver den. Han väljer medel, läkarn lik, som icke ser På blommans ljufhet, men dess gagn, försmår en ört, Som doftar balsam, och tar opp den giftiga. Se dig omkring, hvad skådar du, hvarthelst du ser? Ej rätt, men skick, en ordning högre, ädlare Än blott det kala rätta.
Den leken leks ej till tidsfördrif, Så känn på hjärtat och svar mig gif: Skall ni våga i dag, om det gäller, Blankt offra ert unga lif?" "Herr öfverstlöjtnant, ni drar ert svärd Med årbräckt hand Och vågar dock bjuda ert lif som gärd För kung och land; Jag har ett lif i sin styrkas vår, Det bott i mitt hjärta blott femton år, Säg, skall jag ej våga det bjuda? Jag vill se, hvem min gärd försmår!"
Så Herren ser också engång till de betryckta neder; Hans Nådes Ljus Sig öfver det, som låg i skuggan breder; Ur öknen strutsens jemmerrop intill Hans öra når, Evinnerlig Hans Godhet ej ens matkens bön försmår.
Och sedan, när hon, okänd, ett bortvräkt barn, hamnar i Morvens land, i Morannals konungaborg, huru naturligt är det icke, å ena sidan att hon försmår Morannals trenne söner, med hvilka hon uppvuxit som en syster, å den andra att hon vinnes af Hjalmar, sjökonungen fjärran från, lika naturligt som Hjalmars vikingafärder i främmande land och den gamle Fjalars svaghet att tillåta dem, blott hans eget land är fridlyst.