United States or Japan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Kajsa grät högt. Som vid en graf. Hon kastade sig ned, på knäna, kysste åter snyftande hans bleka hand, som låg på täcket. Morgonskymningen vek för en gul solstråle, som matt bröt in genom fönstret och belyste scenen. Ja, snyftade modern, ja, det är slut nu. Allt är slut. Och presten säger, att Gud är med oss, sämre folk. Jag tror det inte. Jo, mor, förklarade barnet, jo, Gud är med oss.
Om vintern lyste en gul kalvskinnsväst i den slitna bonjourens öppning, och mellan väst och ylleskjorta låg ett eller flera kattskinn, fasthållna med segelgarnståtar. Understundom kunde det hända, att kattsvansarna hängde fria nedanför skinnvästen, vilket gav dräkten en viss fantastisk prägel. J. A. Broms hade en föreställning om, att denna klädsel icke anstod en fabriqueur och riddare av Kongl.
Vi fingo sedan veta, att denna sammansättning af släde och hjul kallas karriol, helt säkert en härledning från begreppet karrier, en sak som ju för mången går i sittande galopp på de mest besynnerliga säten. Den varelse, som här kom guppande mot oss, dragen af en liten gul häst, igenkändes redan på afstånd som ett karlfolk och betecknades snart närmare som en äldre officer.
Algotssönerna följde honom med det hoprullade röda valdemarsbaneret. Så länge han var inom synhåll, stod hon kvar och kastade kyssar efter honom. Skogen var nu höljd i gul rök, och brandlukten gjorde det svårt att andas. Men fast molntapparna uppe kring den klarnade solen fortsatte att gå söderut mot fienden, började en stark västan att blåsa utefter marken och klöv ett skår i röken.
Har klosterluften gjort mig så gul och gammal, har bönläsandet grävt så djupa fåror om den stackars mun, som förr var så lockande? Jag skall tvinga honom att se mig, tvinga honom, om han också har hinnor över ögonen som de döda här omkring mig. Hon steg upp, och hon var så yr i huvudet, att hon måste taga fast i järnkedjan för att icke vackla.
Det var godt om gömställen bakom brädstaplarna. Maglena insåg att de själfva inte nu genast fullt synliga, kunde gå densamma vägen fram, som så fint folk gått, så hon vände in till en liten gård, som såg behändig ut. Den hade små fönster, som skrattade med ögonen under ett rödt tegeltak, alldeles som hos jägmästarens, fast den bär gården var mindre, ljus och gul i färgen.
Han endast såg, såg. Och ibland suckade han till djupt, av spänning och översvallande tillfredsställelse. Till slut kom en stor gul kista med vita beslag. Den var mycket längre och vackrare än de koffertar, morfar och mormor haft med sig. Kerstin påstod, att i den skulle hans mor ligga. Hon påstod också, att hon skulle fara bort och vila sig länge efter sjukdomen.
Den hade sin lilla historia, ty i gamla tider hade den varit pappas egen. Då var den gul och ljus, men sedan dess hade den genomgått många öden, och när den blev Svens, fick den sin nya färg. Men i dess tre lådor lågo alla de saker, som gömde minnen om den lille, men som icke fingo ligga framme. Där förvarades hans sista skjorta och det sista paret strumpor han begagnat.
Inte en enda sida borta. Stellan skakade på huvudet. Ah, du ä en skit. Ska du ha frimärken då? Stellan drog på det. Ebenezar kom ögonblickligen ett steg närmare, drog ur sin innerficka fram en gul plånbok med gummiband kring och sade: Säg ifrån vilka du ska ha, så ska ja se efter, om ja har dom. Stellan såg på plånboken med stigande respekt. Ja har inte listan med mig på frimärkena.
Skynda dig, så får du sedan se barnen, annars tar jag dem in till stan genast. Den sjuka reste sig upp i sängen, blef sittande stel som ett lik, såg på honom stinnt och sade: det der är inte mitt testamente, du har skrifvit det sjelf, det skrifver jag aldrig under, jag vill ha mitt eget. Patron blef med ens så gul i ansigtet som en bit svafvel. Han var en stund tyst, men vände sig sen till oss.