United States or Somalia ? Vote for the TOP Country of the Week !
I pulsar, svallen vildare än hafvet, Att fasan ej må isa edra böljor! Ja, det är hon! Förnuft, släck ut din lampa, Den lyser opp en afgrund! Samla, natt, Från halfva världen hit ditt mörker, fallen, I klyftor, öfver oss och oss begrafven! Vansinniga! I denna fasans nejd, I denna stund af skymning och af hvila, Då sorgen sofver och då glädjen drömmer, Hvem söker du? HON. Ha, ja, hvem söker jag?
Ty kölden kan väl isa Min dal och höjd, Men ej min enkla visa, Min rena fröjd. Om stormar gny mot tjället, Det intet gör, Blott lugnet bor i stället Där innanför. Men våren kommer åter, Sen vintern flytt, Och sippans öga gråter Sin dagg på nytt; Då går jag ut och vallar Min hjord igen, Och eko återskallar Min stämma än.
Natten är mörk, moln segla under himmelen... och du, Sorgbarn, talar ord, som isa mitt blod. Ser du molnen på himmelen, min egen Sorgbarn? Ja, det börjar regna. Skynda dig! Jag skall föra dig till min arma, olyckliga moder. Regnet kom i strida strömmar. Det rasslade i skogen; ingen stjärna lyste den ensliga stigen. Nattfåglarne skreko i klyftorna.
Du är en usel tröstare, och dina ord, i stället för att lugna mig, bringa min själ i uppror. Jag kunde säga dig något, som skulle isa ditt blod, men när jag icke längre äger ditt hjärta, försmår jag ditt medlidande och vill icke tala till ditt samvete. Karmides bleknade vid dessa ord, vilkas betydelse han anade. Men han vågade icke framställa någon fråga, vars besvarande kunde sannat hans aning.
Dagens Ord
Andra Tittar