United States or Saint Vincent and the Grenadines ? Vote for the TOP Country of the Week !
Dessa lurendrejare voro till största delen fiskare, bosatta på klipporna i den yttre skärgården, ett djärft, tilltagset och pålitligt folk, som kände hvarje sten i sjön, trängde sig fram öfverallt och voro likaså outtröttliga att gömma och bevaka det dem anförtrodda godset som redliga att återställa det till dess ägare, så snart tid och omständigheter medgåfvo dess transporterande från klyftorna i skärgården till köpmannens magasiner i staden.
Natten är mörk, moln segla under himmelen... och du, Sorgbarn, talar ord, som isa mitt blod. Ser du molnen på himmelen, min egen Sorgbarn? Ja, det börjar regna. Skynda dig! Jag skall föra dig till min arma, olyckliga moder. Regnet kom i strida strömmar. Det rasslade i skogen; ingen stjärna lyste den ensliga stigen. Nattfåglarne skreko i klyftorna.
Hon är försvunnen, ja, hon är försvunnen! Det enda minne, jag af henne fick, Är spåret på det daggbestänkta gräset Och kvistarna, som darra än, där hon Gick stilla fram emellan skogens stammar. Ja, hon är borta! Som en aftonrodnad Försvann hon bakom klyftorna och träden, Och ensam står jag kvar en dyster natt. O, jag var säll ändå!
Nejdens hela lynne förklarar de folksägner, som givit upphov åt gårdens namn. Halvöns ryggrad av ödsliga berg, där trollen trivas i klyftorna, reser sig tätt bakom gården.
Så, milda känslor, I, som skjutit åter En dvärglik grodd i den betrycktes barm, Skall snart kanske ert matta lif förstöras. En dyster aning sveper ren sitt flor Omkring er himmel; ack, om några stunder Är allt måhända mörkt igen som förr! Men tyst, en sång! Hvad mänskligt väsen dväljs Som jag bland klyftorna, i öde skogen? En glädtig sång!
Men säg mig, Erland, du som mycket älskar att slunga pilar efter skogens vilddjur och mången natt på vild och enslig jakt ditt läger valt på mossbehupen klippa, säg, har du aldrig sett i månens sken den tysta skogsfrun mellan skogens stammar? Ha aldrig klippans åbor, dvärgaskaran, okunnig om ditt grannskap, vimlat fram ur klyftorna att breda ut sitt smide på enslig hed och syna det vid månsken?
HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat; fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna. Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt. Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.
Här och hvar sågs en grön fläck i bottnen på en dal eller en klyfta, som sluttade mot stranden; eljes ingenting, icke en buske, icke ett träd, knappt ett enda spår af vegetation. På de kala hällarne lågo enstaka hus kastade omkring; men i dalarne och klyftorna hade de krupit ihop till fisklägen med båtar och sjöbryggor och murkna grå sjöbodar, hvilande på stolpar öfver vattnet.