United States or British Indian Ocean Territory ? Vote for the TOP Country of the Week !
Jag har sett tången, maneterna och sjöstjärnorna, hela det rika livet på havets botten i grunda vikar och utmed de gråa klipporna. Jag har sett klippor utan träd resa sig över havet, som bröt vid deras fot, och jag har känt det besynnerliga minnet dyka upp inom mig av en oerhörd storm, som piskade massor av sand mot mitt ömtåliga barnansikte.
Middagssolen log från en glad himmel, och ännu lågo vi der emellan klipporna vid vägen, plockande och ätande, men då började jag frukta för att kandidaten åter i tysthet umgicks med tankar på ett nattligt bål under bar himmel, och så slog jag larm. Men ungdomen hörde det ej.
DE FÖRRE. TEKMESSA blind, med sin LEDSVEN. TEKMESSA. Alltså, o gosse, nalkas vi de ställen nu, Där, som jag ofta hörde, Ajas, ung ännu, Var van att bringa Ares sina offers gärd; Där ofta, när, för sunnanvinden skummande, Mot strandens fjäll den salaminska böljan slog, Han stod i stormen leende och striden såg Och lärde sig af klipporna på hemmets strand Att stå en gång mot Trojas här, en klippa själf.
Vet du hur det är att sitta på Vagnbergets utsprång bland de skrovliga klipporna en höstnatt under häftig storm och jagande skyar, när månen skiner över all världen. Detta är dysterhetens och ödslighetens skönhet, när man ser milsvitt runt om hur topparna böjer sig för stormen och känner luftens hårda tryck mot klipphålan som en omfamning av vår Herre!
Hon uppgav då ett skri och tryckte händerna mot sitt klappande hjärta. Så flydde hon åter, lik en jagad hind, utan att veta vart. Himmelen var höljd med svarta moln, som ökade mörkret; blåsten tilltog, regn började falla. Det ven bland klipporna, det rasslade i träden; det var som om varje föremål i naturen fått röst för att hota och skrämma henne.
För gubbarne, som ännu hava kraft att föra en kniv, och för gossarne, som äro gamla nog att kunna bitas, är rum i våra leder, och de skola falla bland oss, sedan vi härligt kämpat inför Herrens ögon. Men kvinnorna skola icke vålddöpas och de späda barnen icke offra på höjderna ... nej, nej, de skola på en vink av min hand och vid ett ord av min röst kasta sig från klipporna i havet.
»Jag har blivit lik pelikanen i öknen; jag är som ugglan i dess ensliga tillhåll.» Min närvaro plågar mina släktingar, och vore det icke för min kärlek till barnet, skulle man ha kört bort mig. Nu när smutsen eller snön hindra henne att gå till fots ute i det fria, bär jag den lilla på mina armar längs vägarna, bestiger kullarna och klättrar uppför klipporna.
Jag vill försöka att sprida litet ljus öfver vägen till framgång, att peka på klipporna och skären i det förrädiska hafvet och ge några vinkar om sättet att styra ert skepp eller ro ert nötskal och om det hastiga eller det långsamma årtaget vinner i längden. Låt oss då börja med början.
Jorden röres upp för hans ansikte, jordens krets med alla som bo därpå. Vem kan bestå för hans ogunst, och vem kan uthärda hans vrede glöd? Hans förtörnelse utgjuter sig såsom eld, och klipporna rämna inför honom. HERREN är god, ett värn i nödens tid, och han låter sig vårda om dem som förtrösta på honom.
In i klipporna bryter man sig gångar, där ögat får se allt vad härligt är. Vattenådror täppas till och hindras att gråta. Så dragas dolda skatter fram i ljuset. Men visheten, var finnes hon, och var har förståndet sin boning? Priset för henne känner ingen människa; hon står ej att finna i de levandes land. Djupet säger: »Hon är icke här», och havet säger: »Hos mig är hon icke.»