United States or Jersey ? Vote for the TOP Country of the Week !
Jag lyfter ögat mot himmelen Och knäpper hop mina händer; Till dig, o Gud, som är barnens vän, Min håg och tanke jag vänder. Gladt är att prisa och tacka dig, Och gärna vill jag det göra; Jag vet det visst, att du ser mig Och ej försmår att mig höra. Tack för allt godt, du mig ständigt ger Att känna, älska och äga; Tack, gode Fader, för mycket mer, Än jag kan nämna och säga.
Dörren var öppen till nästa rum; der höllos fem vaggor på en gång i rörelse. Barnen skreko och de vaggande sjöngo, om ett sådant entonigt gnolande kunde kallas sång. Allt emellan slogo de med handen på vaggan: Tomten kommer, tomten kommer! Vill du vara tyst! Barnens nedvätta trasor och lindor hängde längs snören i båda rummen. Från dem utspred sig en stark lukt, hvilken än mera förpestade luften.
Jag kan hoppa i dom, och dom sitt fast ändå." Anna-Lisa gjorde verkligen några inte vidare nätta skutt fram åt vägen. Det var som om hon med det retat en sky af snöflingor, som legat på lur i barnens väg. Ty i ett huj kom hvass, piskande snö svepande om dem. Den trängde med ilsket hvin inom halsdukar och schaltrasor.
Hon sökte alltid leda barnen till det goda, ibland med en liten berättelse, ibland genom ett samtal, som hon sökte leda så att det skulle öppna deras öga för hvad som var rätt och behagligt inför Gud. Barnens största glädje var att höra farmor berätta verkliga händelser ur hennes eget lif. Då sutto de vid hennes fötter, lyssnade till hennes röst och slukade hvarje ord.
Barnens kaffekoppar krossas utan förskoning, gossen hinner lyckligtvis rädda sin präktiga häst, men den ljufliga leken och färden till Egypti land tog ett ledsamt slut. "Stackars små, som gå i vägen", ljuder en vänlig röst från ett fönster tvärs öfver gården. "Kom till min trappa, kära barn!" fortsätter samma vänliga röst, "sätt er där och fortsätt att leka!"
Att den gamle gifte om sig för barnens skull, derom finnes intet tvifvel, men att han äfven älskade den unga qvinnan, det är säkert. Och hvarför skulle han ej få det? Det angick ingen, men fenomenet är konstant, både att enklingar snart gifta om sig, huru svårt än äktenskapet varit, och att de känna sig begå en otrohet emot den aflidna.
För barnens skull! sade han högt i det han hörde tamburklockans surr därinne. Steg hördes, manssteg tydligen. Och dörren öppnades sakta av en medelålders man med ett nervöst, vansinnigt ansikte, alldeles vitt och med borstigt, upprättstående hår.
Religionsundervisning saknas icke heller, men de små få icke höra talas om himmelens Gud, ej heller om Jesus, världens frälsare och barnens store vän, utan de få lära sig tillbedja en indisk afgud, Sarasvati, som anses för skolans skyddshelgon. Sarasvati afbildas med en bok eller ett musikinstrument i handen.
Den hade en lång, kråmande hals, som stack upp ur korgen. Något så vackert hade Stellan aldrig förut sett. Av en eller annan anledning väckte gipshästen för första gången till våldsam hjärtklappning inom honom känslan för det sköna. Kanske var det färgen. Vitt är barnens älsklingsfärg: med den förbinder sig känslan av söndag och högtid och sommar.
Lik en kung, från din höga bana Kringströr du håfvor, men hör ej barnens suckar; Åt mig, som tigger endast ett svar om henne, Skänker du strömmar af guld. Hvem skall jag fråga? Månne den muntra lärkan, Som nyss med bärgade vingar sjönk ur molnet? Hvad? Eller höken, där han med spända segel Sköter sin luftiga jakt?