United States or Poland ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och hennes anlet, låt det hälft förklaras Af dagens ljus och hälft af modersglädjens, Och att det sällare må röjas än, Låt några tårar i dess sällhet irra! Men gif den späda ängeln inga drag, Som likna mina. Nej! En annan gaf Åt Minna hennes sköna skatt, en annan Skall hon i honom älska, vid en annan Igenom honom bindas, och åt mig Skall ingen fläkt af hennes ömhet ägnas.
O fosterland; hvem spanar dina öden? Förborgadt är, om lyckan eller nöden En gång skall röjas i din framtids drag, Men hur du jublar då, men hur du klagar, Skall ständigt dock bland dina skönsta dagar Du minnas denna, minnas Döbelns dag. Senare samlingen. Min fader var en ung soldat, den vackraste man fann, Vid femton år gevär han tog, vid sjutton var han man.
Det första bandet af Törnrosens bok, med titel: Jaktslottet , är egentligast och mest ägnadt skildringen af herr Hugos slott och lefnadssättet därstädes. Man kan utan tvekan yrka, att denna del är den svagaste i hela verket. Elementer af författarens diktkonst röjas visserligen äfven här, men de äro icke här kufvade af en ordnande andes lagar, utan verka oberoende af hvarandra.
Så den gamle, och furst Dmitri känner Vårdarn af hans broders slott, Vladimir; Men med hatten djupt på pannan nedtryckt, Rädd att röjas, börjar han och talar: "Gubbe, säg mig, har ock du en börda På ditt sinne, som förbittrar lifvet Och gör döden tung? Din furstes maka Söker du; för hvilket brott mot henne Vill du tigga nåd vid hennes fötter?"
När din sorg, din kärlek råder, När dig sjelf du sjelf är lik, Flödar en poetisk åder I en grafskrift om en Strijk. Några fler de tecken bära: »Syndarns bot» och »Möjors pligt». Såleds röjas kunskap, lära, Språk och bildning i en dikt. Men du kan bland skalder finna Ej det främsta rum med skäl Eller bästa kransen vinna, Ty du sjöng så sällan väl.»
Hennes kinder glödde Djupare än rosens, och det milda, Sänkta ögat tycktes sky att röjas. Men den stolta, ädla grefven räckte, Utan minsta akt på någon annan, Glad och leende sin hand åt flickan, Och i samma stund begyntes dansen.
Vore villfarelse eller svek med i spelet, skulle väl detta snart röjas, om icke förr, så efter de hundra dagarnes förlopp.
Jag klagar ej, Att sinnlighetens lampa, att förnuftet Blott flämtande, med halfsläckt låga brinner Inom din hydda, rest af jordens stoft; Men att, hvarthelst dess matta stråle faller, En tår skall röjas och en jämmer skådas, Se där min plåga! Litet nog ändå Betalar själens gudaeld här nere De offer, som den kräfver af vår frid.
Denna dock älskade nu alls icke att frågas och röjas, Utan hon vände sig bort förtretad och talte och sade: "Ständigt låtsar du se långt mera än andra, Johanna, Tycker dig öppna och sluta igen mitt fattiga hjärta, Liksom din sockergryns- eller synålsdosa det vore; Akta, att ej omsider en udd dig pickar i fingret! Hvilka bekymmer plåga mig? Måste det vara bekymmer, Kan då ej annat plåga än de?
Sven kunde, utan att hans muskler slappades, sköta släggan från morgon till kväll, men vid en själsskakning sådan som denna var han ej van; han kände sig matt och förstörd och försjönk slutligen i en orolig, av elaka drömmar störd slummer, där han satt under den gamla granen, mellan vars slokande grenar stjärnorna nedblickade så vänligt och milt, liksom skulle de velat trösta honom och viska, att varje jordisk sorg, även den svåraste, blott är en övergående storm, efter vilken förr eller senare intet spår skall röjas på det lugnade hjärtats yta.