United States or Hong Kong ? Vote for the TOP Country of the Week !
När så en stund förflutit och en annan, Tog Krimbetvingarn ordet, höjde sig Och fäste skarpt sin örnblick på furst Voldmar: "Man talt om uppror", sade han, "om trots Emot en ordning, på hvars fasta grundval Personers väl, familjers, staters, hvilar, Jag menar uppror mot föräldramakt, Och sådant i vårt fosterland, i Ryssland; Är denna händelse er obekant?"
Tvenne armar, i hvars bojor Denna hals var stundom sluten Tvenne dunkelbruna ögon, Som, då köpet gjordes, gräto." Så med ödsligt lugn han talat, Och furst Voldmar svarar dyster: "Mer än hundrade slafvinnor På mitt ärfda gods jag äger; Välj bland dessa en, o broder! Om du aktar en för ringa, Välj dig tvenne, välj dig trenne, Tills min skuld du finner gäldad.
Det var morgon, härligt lyste sommarsolen Öfver landet, öfver floden, Och den höga monarkinnan stod förklarad I det öppna fönstrets svalka; Vid dess sida, fast på afstånd, stod furstinnan, Och vid närmsta slutna fönster Krimbetvingarn, furst Potemkin, och den gamle Amiralen, gref Bestuscheff.
Men furst Voldmar talar glädtigt: "Bort med mörka ord, min broder! Lös din falk och låt den stiga, Jag vill lösa min tillika." Och mot himlens blåa rymder Sväfva snart två hvita falkar, Kretsa högre opp och högre, Spanande ett byte båda. Och på en gång se de dufvan I den ljusa björkens krona, Och på en gång skjuta båda, Lika viggar, ned på rofvet.
Och furst Dmitri ler och talar: "Såg du tärnan, ädle broder, Säkert en ibland de många, Mellan hvilka jag får välja. Starrgräs bar hon på sitt hufvud, Kring sitt lif af halm en gördel; Min slafvinna log i blommor, Då hon väntade sin furste." Sagdt. Furst Voldmar tiger harmfull, Vill ej tala, vill ej svara. Dagen skrider, och till slottet Skynda under tystnad båda.
Så den gamle, och furst Dmitri känner Vårdarn af hans broders slott, Vladimir; Men med hatten djupt på pannan nedtryckt, Rädd att röjas, börjar han och talar: "Gubbe, säg mig, har ock du en börda På ditt sinne, som förbittrar lifvet Och gör döden tung? Din furstes maka Söker du; för hvilket brott mot henne Vill du tigga nåd vid hennes fötter?"
"Min broder", svarar furst Voldmar mildt, "Hvad kyler ditt hjärtas vår? Ej för att väga min lott mot din Jag viste mitt glada land; Välkommen, ville jag säga blott, Din broder är nu din värd, Kom, dela vänligt hans salt och bröd, Snart delar han vänligt ditt!" Så sagdt, han räcker sin hand till frid, Furst Dmitri den fattat har: "Här bränner solen oss", säger han, "Af damm vi förkväfvas här.
Men samma natt, så sjungs det, vid Miljutins tjäll En ryttare i vapen höll; Den trognaste ibland furst Voldmars tjänare Den vapenklädde ryttarn var.
Med en fin, förborgad skymt af harm på läppen Och en ljungeld i sitt öga Till den bleknande furstinnan hon sig vände, Talte bittra ord och sade: "Hvem har målat dessa hyddor, magnifika, Då på afstånd de betraktas? För min hofteater måste furst Potemkin Söka få artisten anställd. Men, furstinna, hvem bebor då dessa kojor, Som af edra konstverk smyckas?
En gångstig ser jag vid flodens strand, Den tyckes ju nå ditt slott; Jag väljer stigen, ur kvalmet snart Min fåle mig bära skall." Och strax han kallar sin käcke slaf: "Fort, hämta min hingst, Ivan! Gör falken färdig, min hvita falk Skall blänka i skyn i dag!" Furst Voldmar springer ur vagnen lätt, Sin skara befaller han: "Till slottet skynda på förhand, folk, Förkunna min ankomst där!