United States or Gambia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Kejsarinnan log med sommarns ljusa dager; "Alltför mycket", så hon sade, "Har ni fordrat, en i ära mognad furste För två späda furstesöner. Min furstinna, om er önskan skall beviljas, Måste ni er lösen öka, Måste ge också er själf åt Katarina Med ert hela varma hjärta." Sagdt; och utan att ett svar förbida räckte Åt den bedjande hon handen.
Budskap kommit: "Du, som lärt att bära Utan klagan sorger, lärt för andras Tröst försaka egen, o furstinna, Som ett helgon kär för våra hyddor, Längre får du ej vår glädje vara: Vilda falkar jaga dufvan, skynda, Han är här, din makes broder, Dmitri." Än en gång har hon blott velat säga Sitt farväl åt ställen, dyra, fulla Af en snabbt försvunnen barndoms minnen.
Furst Voldmar log med nåd, Han tog den komnas hand i sin förtroligt, Till gubben, där han stod, Han förde fram hans sköna fosterdotter: "Miljutin, trogne slaf, För lärkan bjöd åt dig jag näktergalen, En helgonbild af guld För den af alm, som togs ifrån din hydda. Min gåfva du försmått, En dotter sörjer du, en späd slafvinna; Jag en furstinna har, Jag ger dig henne i slafvinnans ställe."
Jo, bevars. Det kan jag tänka mig. Men Antti, hvad rår hon för att alla bli förtjusta i henne och låta behandla sig som slafvar? Hon kunde hindra det om hon ville, men hon vill inte det är jag öfvertygad om. Antti fördjupade sig i sina böcker, och jag vågade ej mera störa honom. På festmiddagen återsågo vi Agnes. Hon satt där midt i ett stort sällskap liksom en furstinna, omgifven af sitt hof.
Med en fin, förborgad skymt af harm på läppen Och en ljungeld i sitt öga Till den bleknande furstinnan hon sig vände, Talte bittra ord och sade: "Hvem har målat dessa hyddor, magnifika, Då på afstånd de betraktas? För min hofteater måste furst Potemkin Söka få artisten anställd. Men, furstinna, hvem bebor då dessa kojor, Som af edra konstverk smyckas?
Sådana förbindelser mellan en konung och en undersåte medföra i bästa fall söndringar inom riket. Bjelkesläkten har fått vidkännas både ära och avund av drottning Gunillas upphöjelse. Ingen mor, så framt hon icke är en furstinna, bör önska att se sin dotter på Sveriges oroliga tron. Sade konungen något mer om dig själv? Ja, moder. Jag beder dig, fråga mig icke!
Hon stod där uppe, vacker, stolt och själfmedveten som en furstinna, nickade småleende till mig och viftade sedan ett par gånger med sitt parasoll. Jag tog icke mina ögon ifrån henne, innan båten var så långt borta att jag ej mer kunde urskilja henne. Ty jag viste att jag aldrig mera i lifvet skulle återse henne. Jag stod på stranden, så länge en skymt af båten ännu syntes.
Milosch, o furstinna, Milosch stupat: Vid Zetinjas kulna bölja föll han, Där en skara turkar funno döden. Milosch dödade sultanen Murat, Slog med egen hand tolf tusen turkar; Honom hell, och hell den, honom burit! Lefva skall hans namn bland Serviens söner, Evigt lefva uti sång och saga, Tills att värld och Fågelfält gått under. Frågar du också om Vuk den vilde? Honom ve, och ve den, honom burit!
Han fick lägga av sin fångdräkt och beständigt äta vid hans bord, så länge han levde. Och ett ständigt underhåll gavs honom från konungen i Babel, visst för var dag, ända till hans dödsdag, så länge han levde. orna Huru övergiven sitter hon icke, den folkrika staden! Hon har blivit lik en änka. Hon som var så mäktig bland folken, en furstinna bland länderna, hon måste nu göra trältjänst.
Hörde hennes ord med saktmod: "Min furstinna", så hon sade, "med förundran Finner jag ert sätt att måla: Öde kojor, vilda, hungertärda hamnar Klär ni skönt i glans och färger, Och på denna ljusa, rena, ädla kvinna Skuggor, skuggor blott ni hopar."