United States or Brunei ? Vote for the TOP Country of the Week !
Sakta höjde den sörjande frun sitt lockiga hufvud, Fäste på tärnan sin blick och kväfde sin smärta och sade: "Gå att glädjas en stund med andra, som glädjas i afton; Stugan är ljus, där leks, där väntas ej blodiga budskap. Lyckliga, innan du vet, kanhända du drömmer om stormmoln Äfven för dig och flyktar till ensamheten och mörkret."
Några flickor vandrade långs stranden, Och bland dessa Ivans sköna syster. När den veka Stojan henne märker, Tänds hans bröst af kärlek, och åt tärnan Kastar han ett äpple och ett kvitten. Men förtrytsam slängde Ivans syster Genast bort från sig hans gula kvitten, Och med foten stötte äpplet unnan. På den gröna marken föll hans kvitten, Äpplet åter i den svala böljan.
Älskat har du oss alla lika; Hur du väljer, vi vörda ditt val. Säg, hvem unnar du tärnan Från ett blånande fjärrans haf?" Gamle kungen i tystnad dröjde, Vägde sönernas ord i sin själ. Tveksam tycktes han vara, Dock omsider han gaf sitt svar: "Fri af hafvet mig gafs Oihonna, Frihet såg hon på böljornas fält. Tvånglös har hon sin barndom Här fått spegla i floders lugn.
Tystnaden bröt med en suck dock omsider den tjänande tärnan: "O", så sade hon, "säll må jag skatta mig arma, som ingen Gosse begärt, som känner ännu mitt fattiga hjärta Klappa för egen nöd och för egen lycka allenast. Sitter jag ensam, kan jag en gång väl gråta af ledsnad, Tycka att dagen är lång och sakna en vän till mitt sällskap; Bättre dock ledsnadens tår än den frätande sorgens och orons.
Då de slutat vinkade konungen åt den skönaste af dem alla, att hon skulle framträda till hans konungsliga stol. Hon gjorde så och böjde knä under det hon vördnadsfullt sänkte pannan emot handen. "Hvem är du, landets skönaste dotter?" frågade konungen. "Måtte konungens lefnad vara lyckosam!" svarade tärnan, "din tjenarinna är enda barnet af Moabiten Bosnai, den hängångne".
På silfvermolnets kant satt aftonstjärnan, Från lundens skymning frågte henne tärnan: "Säg, aftonstjärna, hvad i himlen tänkes, När första kyssen åt en älskling skänkes?" Och himlens blyga dotter hördes svara: "På jorden blickar ljusets änglaskara Och ser sin egen sällhet speglad åter; Blott döden vänder ögat bort och gråter." Vill du veta, skälmska flicka, Hur om hösten vakor fångas?
Det var en stor falk, bortåt åttio eller nittio år och vitnad som en gammal gubbe. Han sänkte det skarpögda huvudet och högg efter remmen om benet, var stund nära att slita sig. Då glömde sig den högväxta tärnan och gick fram och lugnade honom med några kloka visslingar och kluckanden. Till sist blev han så stilla, att hon kunde stryka honom över nacken.
Så säger HERREN: Eftersom Israel har trefalt förbrutit sig, ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut: eftersom de sälja den oskyldige för penningar och den fattige för ett par skor. Ty de längta efter att se stoft på de armas huvuden, och de vränga de ödmjukas sak. Son och fader gå tillsammans till tärnan och ohelga så mitt heliga namn.
Flicka, tjusar dig minnets stämma? Låt det säga åt kommande år: 'Så sjöng fursten af Shelma, När han såg i Oihonnas blick'." "Rurmar", tärnan af hafvet talte, "Späd står blomman vid flodernas strand, Böjs af aftonens vindfläkt, När i sömn han dess stängel rör; Sjung för henne ditt hjärtas strider, Du de smäktande drömmarnas skald, Tills i kvällen dess öga Stilla fuktas af tårars dagg.
På ljungens bädd hon satt sig och smeker gladt Den fina, bruna, spensliga stöfvarn, Där trött han står och slickar kring pilen än Den kallnande hjortens blodiga barm. Ej ensam tärnan jagat på Cronas strand, Af sångens Gylnandyne hon följdes. Den bleka flickan nalkas med långsam gång, Och leende ser Oihonna sin vän. "Hidjallans dotter", säger hon, "kom!
Dagens Ord
Andra Tittar