United States or Bangladesh ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men furst Voldmar talar glädtigt: "Bort med mörka ord, min broder! Lös din falk och låt den stiga, Jag vill lösa min tillika." Och mot himlens blåa rymder Sväfva snart två hvita falkar, Kretsa högre opp och högre, Spanande ett byte båda. Och på en gång se de dufvan I den ljusa björkens krona, Och på en gång skjuta båda, Lika viggar, ned på rofvet.
Sökande fladdrar en fjäril från blomma till blomma, surrande ilar ett bi mot ett lysande färgstänk äro de ej som våra tankar, som irra, dallra genom omätliga rymder? Visserligen lysa blommorna och glänsa stjärnorna, men man har dock rätt att fråga sig: är denna spröda färg, detta milda ljus ensamt tillräckligt att åstadkomma sådana verkningar?
Dess örtesängar Växte för hans fot, dess fågelsånger Hörde han; och Kristus, som han nämnde Sarons blomster, gröna dalens lilja, Kom som blomster och som lilja, värmde, Som han bad, i hvarje fläkt hans sinne. När han slutat psalmen, hade höjden Klarnat redan, blott kring lägre rymder Låg ett töcken än. Då steg ur österns Molnbädd solen opp och göt en strålflod Öfver landets, öfver vattnets dimma.
Där står tjället, Som förr min vagga bar; Där ser jag sundet, fjärden, lunderna och fjället, Min värld i forna dar. Allt är som förr. I samma gröna skrud stå träden Med samma kronor på, Och luftens rymder skalla än af kända kväden, Och skogens likaså. Och böljan leker än med Näckens blomsterskara, Som förr så lätt och ljuf, Och från de dunkla holmarna hörs eko svara Ungdomligt gladt ännu.
Sist han drog sitt svärd; som förr i striden Rostfri skimrade klingans glans. Blixt fanns kvar ännu i den gamles öga, När en blick till hälsning han stålet gaf. "Hvar är Dargar nu", så talte kungen, "Han, som lyssnar till gudars råd, Ser i rymder in, dem hans blick ej hinner, Och i tider lefver, som än ej grytt? Vore han så vis, han yfs att vara, Kände stunden han nu och kom.
Gregorius Ballhorn hade nu faktiskt övertagit Svenska Bokbinderiets historia på entreprenad, och han fann snart formeln för denna sin verksamhet: »Svenska Folkets historia är dess bokbindares». Men från ljusare rymder kom snart på susande vingar en och annan liten fågel och viskade i Ballhorns öra om andra jaktmarker, dem ingen svensk ännu vågat avdriva.
Morannal är öfvervunnen, hans här är slagen, hans söner hafva stupat, han står ensam kvar i sin blindhet, ett segrarens byte; och likväl äger han sin tröst och sitt hopp. Han står och faller icke med sig själf, hans längtan höjs till fäderna på molnen, hans bästa lif är att utan vanfrejd vara med dem, och han väntar att snart nå deras rymder.
Ren med mattad sång i skogen kallar Fågeln hem sin maka, träden hviska Tysta afskedssuckar blott åt vinden, Och ur luftens rymder, trött att irra, Sjunker sval på blomsterbäddar daggen. Dmitri, frid vill jord och himmel äga, Hvarför stormar utan ro ditt hjärta?"
Se, solen hunnit ren Till andra rymder jaga nattens skuggor, Och daggens droppar släcka icke mer Den trånadsmatta blommans törst, och jorden Står skälfvande i ljus och dag och ler Åt villan och fantomerna af mörkret; Men för mitt öga står dock nattens dröm, Så skön, så magiskt klar ännu, och kämpar Mot verklighetens strålar segerrikt, Som månans skimmer emot stjärnornas.
Ofta, när i furans krona Fläktar fara, vindar hvina, Sänder jag från denna klippa Tyst min tysta suck att flyga: O min ende, kom tillbaka! Kanske, fast så svagt den ljuder Har likväl den starka vingar, Kan som svalan klyfva vinden, Genom rymder nå min älskling Efter kärleken är väldig, Mäktar mer än allt på jorden.