United States or Morocco ? Vote for the TOP Country of the Week !
"När kan sten på vågen sväfva, Du, min käcke son?" "När som dun till botten sjunker, O min moder kär!" "När kan dun till botten sjunka, Du, min käcke son?" "När till doms vi samlas alla, O min moder kär!" Såsom barn jag gick att valla, Späd ännu, att drifva fåren, Hög som fadrens knä till växten, Lång såsom min moders slända.
"Må han hugga ved i skogen, Aldrig önska se mig åter, O min moder kär!" "Lämnar du din gamla moder, Du, min käcke son?" "Må hon sitta gömd och spinna, Aldrig önska se mig åter, O min moder kär!" "Lämnar du din unga maka Du, min käcke son?" "Må hon pryda sig för andra, Aldrig önska se mig åter, O min moder kär!" "Lämnar du din son, den späde, Du, min käcke son?"
Ej af blommor, men af starrgräs knöt För sitt hufvud hon en sorglig krans, Bröt en tistelkrona, fäste den Till ett smycke på sin höjda barm Och af halm en gördel sammanvred, Yppigt fjättrande sitt smärta lif. Så till furstesonens höga slott Styrde nu slafvinnan tyst sin färd. Och strax han kallar sin käcke slaf: "Fort, hämta min hingst, Ivan!
En gångstig ser jag vid flodens strand, Den tyckes ju nå ditt slott; Jag väljer stigen, ur kvalmet snart Min fåle mig bära skall." Och strax han kallar sin käcke slaf: "Fort, hämta min hingst, Ivan! Gör falken färdig, min hvita falk Skall blänka i skyn i dag!" Furst Voldmar springer ur vagnen lätt, Sin skara befaller han: "Till slottet skynda på förhand, folk, Förkunna min ankomst där!
"Må han gå till skol'n att agas, O min moder kär!" "Lämnar du din späda dotter, Du, min käcke son?" "Må hon söka bär i skogen, Aldrig önska se mig åter, O min moder kär!" "Säg, när kommer du tillbaka, Du, min käcke son?" "När i norr sig dagen tänder, O min moder kär!" "När kan dag i norr sig tända, Du, min käcke son?" "När som sten på vågen sväfvar, O min moder kär!"
Af de önskningar, jag hyser, Är blott en beständigt viktig, Bland behofver, dem jag känner, Känner hjärtat ett allena; Sorgefullt det är för hjärtat, Glädjefullt det är för hjärtat. Hvadan kommer, hvadan kommer Du, min käcke son?" "Ned från stranden, ned från stranden, O min moder kär!" "Säg, hvad har du gjort vid stranden, Du, min käcke son?" "Mina hästar där jag vattnat, O min moder kär!"
Sakta smällde han då den tappre på axeln och sade: 'Kunde jag, käcke kamrat, ock återställa dig benet, Lika så visst som ditt goda gevär: här, tag det tillbaka, Ag det till minne af land och af kung, som du trogen har tjänat! Men som en gammal far, som sutit vid ugnen och väntat, Hjärtligt hälsar sin son, då han återkommer från staden, Länge fördröjd af bestyr och af dåligt före på vägen, Så förnöjdes ock du i din själ, min aktade farbror, När ur kaptenens ärade hand du geväret emottog.
Och var det varmt och var det kallt, I regn, i snö, om dag, om natt, Allt syntes Kulneff öfveradlt Och gjorde spratt på spratt; Och ställdes här mot här till slag, Visst märkte man, hvar han tog tag, Den fria stäppens käcke son, Kamraten långt ifrån. Dock hade Finlands hela här Ej kunnat visa en soldat, Som ej höll gamle Kulneff kär Som trots en stridskamrat.
"Hvem har mullbestänkt din tröja, Du, min käcke son?" "Hästens hofvar, hästens hofvar, O min moder kär!" "Hvaraf är ditt svärd så blodigt, Du, min käcke son?" "Bloden är min enda broders, O min moder kär!" "Säg, hvart ärnar nu du färdas, Du, min käcke son?" "Långt, långt hän till andra länder, O min moder kär!" "Lämnar du din gamle fader, Du, mils käcke son?"
Som en i flykten träffad fågel redlöst fäller vingen, sjönk bomseglet på det flyende fartyget tillsamman; ett skrot hade träffat gaffelnocken och afslagit tåget, hvaraf den hölls uppe. Den käcke ynglingen kastade i ett ögonblick loss ändan på däck och flög som en pil upp i masten.