United States or Kazakhstan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Gör falken färdig, min hvita falk Skall blänka i skyn i dag!" Moskva, du gula, du lugna flod, Hvad dån vid din blomsterstrand! Ett dammoln rullar i hvirflar fram Och brusar förbi din våg. Är det af hjordar en mättad här, Som stormar till stallen hem? Är det orkanen, som hvälfver vild Den glödande vägens sand? Hur lämna hjordarna lundars skjul, Då solen är högt ännu?
Och bland fåglarna skolen I räkna dessa såsom en styggelse, de skola icke ätas, de äro en styggelse: örnen, lammgamen, havsörnen, gladan, falken med dess arter, alla slags korpar efter deras arter, strutsen, tahemasfågeln, fiskmåsen, höken med dess arter, ugglan, dykfågeln, uven, tinsemetfågeln, pelikanen, asgamen, hägern, regnpiparen med dess arter, härfågeln och flädermusen.
Under hans vinge bindes ett bref sen: "Ila och sänk dig neder vid fönstret, Neder på rosenbusken den röda, Nära till fönstret sitter den hulda, Sitter och stickar där vid sin båge. Hälsa den goda vänligt ifrån mig, Säg: 'Med Ilija var jag i går än, Tömde i går än vin med min herre'." Snart vid Ilijas boning var falken.
Om en ringa sak blott blef man osams, Om ett intet, knappast värdt att nämnas, Om en falk och om en svartbrun fåle. Dmitar, stödd uppå sin rätt som förstfödd, Fordrar falken utom lott och rappen; Bogdan skänker honom ingendera. Nästa morgon, när det än knappt dagats, Svingar Dmitar sig på rappen höga Och tar med också den gråa falken För att jaga uti bergets skogar.
Detsamma gjorde också alla de andra, så att hornet sexton gånger måste bäras in och ut. Då kastade sig Karl Algotsson med ett språng från svalgången och försökte att lägga armen om midjan på den mest högväxta. Men hon grep honom vid skuldrorna och höll honom så fast, att han icke kunde röra annat än den häpet öppna munnen. I detsamma började falken att piska ringen med de smala vingarna.
Sol, som lifvets natt förjagar, Kärlek, om ett bröst du glömmer, Hvartill dessa mulna dagar, Som man utan dig fördrömmer, Dessa dagar evigt like, Dessa hopplöst långa stunder, Detta lif i dödens rike Utan ljus och utan under! O, hade jag ett ögonpar Långt skarpare, än falken har, En blick, som såg, ej stängd, ej skymd, Igenom höjd och djup och rymd,
Om riddaren och patern velat lyssna till Sorgbarns sång, skulle de på en mellanstund, då åskan var tyst, kunnat höra följande ord, ledsagade av glasbitarnes klang, regnets sorl där ute och klockornas dån från tornet: Solen går ned, och molnen vandra med vefullt sinne hän över skummande sjö, över susande skogars mörker, tranan skriar på ödsligt skär, falken dväljes i klyftans skygd; trött att jaga han gömt sin näbb vingens av skurar tyngda dun.
En gångstig ser jag vid flodens strand, Den tyckes ju nå ditt slott; Jag väljer stigen, ur kvalmet snart Min fåle mig bära skall." Och strax han kallar sin käcke slaf: "Fort, hämta min hingst, Ivan! Gör falken färdig, min hvita falk Skall blänka i skyn i dag!" Furst Voldmar springer ur vagnen lätt, Sin skara befaller han: "Till slottet skynda på förhand, folk, Förkunna min ankomst där!
Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder? Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden? På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget. Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.
Brefvet då löste älskade makan, Och såsom svar hon talte till falken: "Hälsa från mig den sköna Ilija, Bed, att han ej uppskjuter sin hemfärd. Doftande rosor blomma i trädgåln; Ack, men med hvem, med hvem dem plocka? Muntert på gården ropar där falken, Ack, men hvem lockas med mig att jaga?" Tvenne unga älskade hvarandra, Tvådde båda sig i samma vatten, Torkade med samma duk sig båda.