United States or Iran ? Vote for the TOP Country of the Week !
Då började hennes kämpa mot gråt, och tårarne segrade och bröto sina dammar, och hon föll mig om halsen, och jag hörde henne sucka: "O, min far, min far, att ni ändå skall vara så förlorad!" En ljungeld af aning genomfor mig, men jag kufvade mig själf och försökte att vara lugn. "Du är sjuk, mitt goda barn", sade jag, "kom, jag vill ledsaga dig in att hvila!" Men Rosa tog ett steg tillbaka.
så går Fjalar, med uppbjudande af all sin viljestyrka, till strid med gudarne: till den storhet, han vunnit med kufvade riken och länder, vill han yttermera lägga den, att hafva besegrat äfven gudarne, i sin skoningslösa själfviskhet redo att för detta mål offra det ena af sina barn, sin dotter, och höja svärdet mot det andra, mot sin son.
Ni förstår allt. Jag skickade min blomma bort för att uppammas i ljus, och man har planterat henne i eld. Ingen våldsamhet likväl; jag kufvade mig, och Rosas ord fingo ingen tydning. Hela den öfriga tiden var hon stillare och log stundom ett leende, som påminte mig om förr.
Det första bandet af Törnrosens bok, med titel: Jaktslottet , är egentligast och mest ägnadt skildringen af herr Hugos slott och lefnadssättet därstädes. Man kan utan tvekan yrka, att denna del är den svagaste i hela verket. Elementer af författarens diktkonst röjas visserligen äfven här, men de äro icke här kufvade af en ordnande andes lagar, utan verka oberoende af hvarandra.
Och nästan på samma sätt betraktade hon alla varma, hjärtliga känslor öfverhufvud. De tyktes henne blott ådagalägga naivitet och brist på utveckling. Jag höll därför min sinnesrörelse tillbaka, kufvade min vekhet och sade lugnt: Nu är din kappsäck fyld, Agnes. Där är inte plats för någonting mer. Du snälla Lisi, som haft så mycket bråk! Det är bra, resten lägga vi i plädremmen.
Jag kufvade min vrede nej, icke min vrede min förtviflan och sanningens klarhet kom fridsamt tillbaka i min själ. Vid foten af det träd, i hvars skugga vi stodo, växte i sin oskuld en skön, späd, hvit lilja, nyss utflyttad ur sitt drifhus för att ammas af den friska sommarvärmen och i frihet genomblomstra sitt lif.
Frejdstore drottar gälda mig skatt, mitt namn Tröttade skalders läpp, och harpan Äger för nya segrar ej toner fler. Nu lyster mig hvila en gång. Min lefnads dag, den stormiga, nått sin kväll, Stillare vindar susa; spörje Kufvade haf och länder mitt aftonlugn." Så talte han. Lyssnande stod Fejdvane Sjolf.
Så har Fjalar mäktat sitt rike ordna; Säg mig, skuggors tolk, om han fyllt sin ed? Men det hot, du bar från dina gudar, Som en rök det försvunnit har. Ingen syster sluter min son i famnen, Och min hjässa tryckes af ingen blygd. Blåa djupet gömt min enda dotter; Öfver kufvade vågors rymd, Fläcklös, mångbesjungen, sin faders ära, Hjalmar säll från seger, till seger far.
LEDSVENNEN. Ja, så undransvärdt. TEKMESSA. O du, som bär egiden på jungfrulig arm Med makt att skydda skaror eller krossa dem, Stridvana, segerskiftande gudinna, du! Förnim min bön, en moders denna gång dock ej; Jag vet, en sådan vore ju för obekant, För ringa för att finna väg till dig, till dig, Du otamdt höga, aldrig mänskligt kufvade.
Dagens Ord
Andra Tittar