United States or Dominican Republic ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hans stål Sågs, en ljungeld lik, i hans barm sig gömma, Och han sjönk på klippan i dödens ro. Stunder efter stunder flydde. Dagen Mätte stilla sin vandrings ban. Som han sutit, stel som en stod på grafvar, Satt orörlig tigande Fjalar kvar. Hvad han tänkte, visste ingen. Fasan Från hans sida hvar kämpe skrämt. Sjolf, den gamle, ensam, och Dargar, siarn, Stodo när och sågo hans andes strid.
I femte sången, just när allt är förberedt för att krossa Fjalar, når hans själfförtröstan sin höjd. Han solar sig i sitt lands härlighet, den han förmenar sig ensam hafva skapat, och då han af Sjolf erinras om gudarne, drifver stoltheten öfver den förmenta segern honom att nästan förneka dem.
Skepp hade jag nio; med män Till hundrade från hvarje i land jag gick. Mötte med dubbel makt mig Morven, Glimmande stolt mot gryende dagens rand. Två stodo på stranden vi kvar, Jag en och Sjolf den andra, när kvällens sky Bleknad i väster sam och månen Sänkte på svärdets skördar sin blick af frid. Så föll sig vårt ynglingadåd.
En glömme dock sångaren ej, Årtyngde Sjolf, härskarornas bane, dig, Ende af forna tiders hjältar, Sparad åt Fjalar kung i hans ålder än. Du stod vid hans sida, då ung I bådas ådror brusade lifvets ström; Trotsande årens makt och dödens, Blödde en svalkad blod du med honom än. Lyss, konungen reser sig opp, Hans hand har fattat skummande hornet kring.
Bort flydde från henne hans blick, På Hjalmar föll den, flydde från honom, flög Snabb som en ljungeld mellan båda, Tills att, mot höjden riktad, den kvarblef stel. Då reste sig Sjolf. På hans kind, Den bleka, gråa, rullade klar en tår.
Visserligen åro Fjalar och Sjolf, Hjalmar och Oihonna, äkta vikingagestalter; men tonen klingar ossiansk äfven här och där i de sånger, som röra sig på skandinavisk botten.
Dagens Ord
Andra Tittar