United States or Guatemala ? Vote for the TOP Country of the Week !
Väl förstod jag hans sorg, och jag brydde min syster i tysthet: 'Syster, din fästman mötte mig nyss i förtviflan och bortgick; Hvarför krossade du den arme? Men hör, hvad hon svarte: 'Är jag för gammal kanske att välja, och måste jag tacksamt Taga den första, om än jag ej älskade honom det minsta? Leende talte hon detta, den milda, som skonade fåglar.
Det var icke många som verkligen ångrade sina penningar den aftonen. Allra minst de referenter, som händelsevis varit tillstädes. Innan fjerde aktens slut uppkallades alla tidningsmän till direktörens loge. Med tårar i sina ljusblå ögon och vridande händerna i förtviflan bad och besvor han dem om tystnad... Det var endast med svårighet han lyckades i sina öfvertalanden.
Det försök, den gamle, hvars vaksamma öga genast upptäckt förhållandet, nu gjorde att med en hastig manöver vinna lofven af den eftersättande slupen och sålunda komma ur sin vådliga ställning mellan båda, ägde så liten rimlighet att lyckas, att man kunnat kalla det en ansträngning af den yttersta förtviflan, om förtviflan ej i hvad läge som helst varit främmande för gubbens lugna och fasta sinne.
Troo fritt, hon haer af sorg sin deel, Fast hon haer alt, lell haer et feel.» Anna svarar, att det aldrig skadar att vänta och se sig före. Man skall låtsa hårdhet mot männen, men lagom, så att de ej gå sin väg i förtviflan. Man skall gifva dem hopp emellanåt, ty derigenom blifva de så mycket mer förälskade.
Orörlig var min fot vid marken häftad, Mitt bröst var länge utan suck och stämma, Tills jag omsider såg, hur mer och mer Den älskade i skogens djup försvann. Då fick jag klagoröstens gåfva åter Och ropade med hemsk förtviflan: Minna! Men blott ur bergens sorgsna grottor kom I långa suckar återsvaret: Minna. Hon vandrar! Hjärta, frågar du hvarthän?
Det finns kanske för andra, men icke för mig. Pastorn såg på henne. Han hade bevittnat mången syndares förtviflan, hade ofta lyssnat till bekännelser, som samvetsångesten aftvingat brottslingar, men aldrig hade han känt sig mera gripen däraf än af dessa lugnt uttalade ord. Vi ha bönen, sade han, med rösten skälfvande af medlidande. Jag kan icke bedja, svarade hon.
Hon smekte hans hår och log mot honom, så att han måste glömma detta fula, och så att hon skulle få ännu några lyckliga minuter att lägga till alla andra, innan det kom. Den följande veckan blef en svart förtviflan. Hon tyckte sig icke kunna lefva utan att se honom, utan hans kärlek, utan dessa fina, blida smekningar. Hon led så, att döden tycktes henne den enda, tänkbara lindringen.
»Det blir nog en smula ensamt i längden.» »Det gläder jag mig till. Jag är ett äkta ibsenskt troll. Jag är mig sjelf nog.» Han satt hos henne ännu en stund men samtalet gick trögt, med de der pauserna, som hon fann så odrägligt långa och som tvungo henne att ständigt famla efter nya ämnen, tills hon slutligen i ett slags förtviflan började tala om sig sjelf.
Ack, tvekan råder ingen bot, Förtviflan står ej fall emot, Men fast beslut ger hopp i nöd, Och hopp ger tro, och tro ger stöd. Tag mod och bed, så kommer han, Som väg och stig dig visa kan, Guds Helga Ande full af nåd, All ängslans tröst, all tvekans råd. Till honom är dig vägen kort, Han viker aldrig fjärran bort, Han står vid hjärtat utanför Och minsta suck där inne hör.
I går morse, när Elin kom in och skulle bädda upp min säng, märkte jag, hur hon ansträngde sig att synas glad och fryntlig som vanligt. Men krafterna ville icke räcka till. Slutligen frågade jag henne, hur det var fatt. Hon brast ut i våldsam gråt. Det var något i hennes behärskade förtviflan, som gjorde henne obeskrifligt vacker.
Dagens Ord
Andra Tittar