United States or Aruba ? Vote for the TOP Country of the Week !
så går Fjalar, med uppbjudande af all sin viljestyrka, till strid med gudarne: till den storhet, han vunnit med kufvade riken och länder, vill han yttermera lägga den, att hafva besegrat äfven gudarne, i sin skoningslösa själfviskhet redo att för detta mål offra det ena af sina barn, sin dotter, och höja svärdet mot det andra, mot sin son.
En kort sekund hade han förstått, att denne man, som så befallande, brutalt hade tvungit henne intill sig, och med sin skoningslösa makt över människorna vunnit hennes unga själ, och som kanske ej dragit i betänkande att bedraga och förråda henne, dock hade älskat henne mer än han med all sin finkänslighet och alla sina skrupler. Dessa båda de hade tillhört varandra. Kort eller länge hade de båda förmått att med en så oemotståndlig och lidelsefull kraft draga varandra till sig, att allt övrigt omkring dem glömts och förintats. Han hade rätt: Edmée var hans, i
"Man var", säger Topelius, som inträdde först mot slutet af sällskapets tillvaro, men som fick höra och se något om det, medan han som studentkandidat bodde hos Runeberg, "man var under dessa attiska nätter i tillfälle att göra bekantskap med Runebergs lugna humor, Snellmans skoningslösa logik, Nervanders sarkasmer, Nordströms infall, hvassa som synålar". Fredrik Cygnaeus tillhörde sällskapet, M.A. Castrén anslöt sig äfven, och när Lönnrot från Karelens ödemarker återkom med sina finska folkvisor, syntes äfven han som gäst vid dess sammankomster.
LEONTES. Straffa ville jag Dig, otacksamme, trodde jag ej, att en gud Din handling vållat, sen din tankes ljus han släckt. DEN SKEPPSBRUTNE. Är du en annan, ej af dessa bofvar en? Mitt öga klarnar, minnets fackla tänder sig. Säg, stred jag ej med hafvets vilda vågor nyss? Hvar finnas de, som delte samma öde då? Jag märker ingen. LEONTES. Böljans skoningslösa svalg Har slukat alla.
TEKMESSA. Väl fruktar jag din närhet, och hur djupt mig kränkt Din skoningslösa, kalla grymhet, fann du nyss, När jag af harm förleddes att mig röja själf; Dock ville jag förgäta allt, förlåta allt, För dina fötter falla ned på böjda knän Och rörd och tacksam föra mot min läpp din hand, Om svar du visste på din fråga, om åt mig Du kunde säga, hvar han finns, Eurysakes.
Dagens Ord
Andra Tittar