United States or Israel ? Vote for the TOP Country of the Week !
Genom en outgrundlig naivitet hade Johan låtit förmå sig att ännu någon tid gå och läsa lexorna med sina forne elever. En qväll ville Fritz dra honom med ut på ett kafé. Nej, sa Johan, jag skall gå på lektion. Hvart? Till kunglig sekterns! Hva! Har du inte slutat med dem än? Nej, jag har lofvat fortsätta tills de få en informator. Hvad har du för det då? Hvad jag har? Jag har haft bostad och mat!
Själfva lokalen ger tillfälle till idylliska målningar och scener, af hvilka många äro af en sällsynt naivitet och fägring. I brokigt vimmel ser man här täcka, glada barn, lapska trollfigurer, aktörer, dilettanter, hofmän och sluteligen konungen, alla tecknade med lifliga och träffande färger.
Och nästan på samma sätt betraktade hon alla varma, hjärtliga känslor öfverhufvud. De tyktes henne blott ådagalägga naivitet och brist på utveckling. Jag höll därför min sinnesrörelse tillbaka, kufvade min vekhet och sade lugnt: Nu är din kappsäck fyld, Agnes. Där är inte plats för någonting mer. Du snälla Lisi, som haft så mycket bråk! Det är bra, resten lägga vi i plädremmen.
En frihet utan regel synes vara deras element, och en lokal, sinnlig effekt det ändamål, för hvilket de uppoffra alla högre fordringar af konsten. Karaktärerna sakna till det mesta naivitet och lif.
Hon rykte på axlarna, ironiskt, medlidsamt, ringaktande. Barnsligt...... Kanske du inte lätt entusiasmeras af någonting? Nej, jag tycker alt sådant där är idel naivitet. Jag förstummades. Mina bästa, heligaste känslor idel naivitet, som mera utvecklade människor gjorde narr af! Jag kände mig både förargad och skamsen.
Kom ihåg nu stampade han i golvet av raseri vad du lät mig lida i Italien! Kom ihåg, hur jag tiggde dig om en smula ömhet, om en smula skonsamhet för min ära. Du hånlog åt min naivitet, du ljög för mig, du flydde för min kärlek, som du nu flyr för min vrede. Nu är mitt tålamod slut!
Dessa måste man skrifva på den tids räkning, i hvilken hon lefde; ty de äro främmande för hennes egen naturliga fallenhet. De af hennes stycken, som renast återgifva författarinnans grundton, äro af ett naturmålande eller satiriskt lynne. Alla dessa äro utmärkta af en lefvande sanning och en naivitet, spelande och oskyldig som naturens egen.
Med en naivitet, obegriplig hos en man i femtioårsåldern, berättar han mig att hans syster förliden vinter mist förståndet och i ett anfall av vansinne bränt upp sina sparade penningar. Nästa dag ger han mig nya förtroenden: jag får då veta att hans bror är internerad på landet såsom sinnesrubbad.