United States or Equatorial Guinea ? Vote for the TOP Country of the Week !
Min förtviflan när jag kom in! Lampan tycktes ha mist sitt sken. Knut Herman stod ensam i detta rum, som nu tycktes mig naket som ett fängelses väggar, ödsligt som en lifdömds tankar. Hvad han var nervös! anmärkte Knut Herman, som just därför icke fått tillfälle att gå. Så kunde jag icke förställa mig längre: Åh, herre Gud, jag hade velat tala med Ivar Mörcke.
Fartyget hade varit destinerat från Riga till Viborg med korn och ärter, sprungit läck och sökt skydd i lä för Jussarö, men därvid mist rodret och drivit på de överallt i denna farliga skärgård lurande grunden.
EUBULOS. Jag äger intet. Se i mig en musslas skal, Ur hvilket lifvet krupit; jag har mist mig själf. HYLLOS. Ej kan jag fatta dina gåtolika ord. Svep ej i töckenbilder så din mening in, Säg, hvad har händt, hvad drabbat så ditt innersta, Att om ock lif du flämtar än, dock lifvets lust, Dess hopp, dess tröst har slocknat?
LEONTES. Har möjligheten vidgat ut sitt rikes gräns Och tagit väldet bort af det omöjliga, Att hvad som förr ej kunde ske, kan hända nu? Har Hades mist sin spira, få hans skuggor stå I ljuset opp och kläda sig i kött och blod Och lefva efter döden bland de lefvande?
Vi tänka i vår brist och nöd På förra dagars öfverflöd, Det gör oss sorgen värre; Hvi ger du stenar nu för bröd Åt dina barn, o Herre? Har du ditt fadershjärta mist, Är ej ditt löfte fast och visst: "Åkalla mig i nöden, Så skall jag hjälpa dig till sist I lifvet och i döden"?
Ack, aldrig vet jag att mig skicka I onkels tycke, som jag bör. Gör jag ej rätt? Jag gör, som onkel gör. v. DANN. Ja, hon har mist all sans, det kan ej klicka. Jag är bestört. Förlåt, min son, förlåt! Hon är som litet tokig mellanåt. FRANK. Nej, nu är tid, att täckelset må falla. I Sverige ren blef aftaldt mellan båda, Fast vi haft skygghet för att det förråda. v.
Med en naivitet, obegriplig hos en man i femtioårsåldern, berättar han mig att hans syster förliden vinter mist förståndet och i ett anfall av vansinne bränt upp sina sparade penningar. Nästa dag ger han mig nya förtroenden: jag får då veta att hans bror är internerad på landet såsom sinnesrubbad.
Det gråbleka ansigtet, de hopdragna ögonbrynen, de sammanpressade läpparne som mist sin färg, hela denna muskelstarka gestalt hvars alla fibrer tycktes krympa sig under en våldsamt återhållen vrede verkade så egendomligt skrämmande på honom.
Och då tänkte jag: Hur strider och lider inte nu den mannen! Hur brottas inte natt och ljus i hans själ liksom på hans anlete! Är det jag, som lider? I denna stunden är det du, som lider. Jag har mist allt, till och med mina söner, som tagit kristnan och måste hålla sig borta. Och i natt kommo du och Inge och togo min gård och mig själv.
Fick Carl bara veta detta, så gaf hän nog flickan på båten. Jag skall säga Carl allt, innan jag reser. Men det kommer ingen ändring i fråga. Mellan Carl och mig är allt slut. Jag har mist tron på honom. Jag vill aldrig mer tillhöra honom. Jag är för god att äta upp hennes qvarlefvor. Han är mig nu så likgiltig som vore han en annan. Ingenting kan upprätta honom! Och tro mig, min vän.