United States or Equatorial Guinea ? Vote for the TOP Country of the Week !
Djupare Skall grafven bli, så djup, att den lik Hades' natt Sen gömmer och ej återger, hvad den har fått. HYLLOS. För hvilken älskad aska, fader, gräfves den? Snart räknade de äro, dina kära här, Och dessa få, de lefva ju och andas än. EUBULOS. De lefva, om att andas är att lefva, barn! HYLLOS. Hvem tviflar väl, att den, som andas, äger lif?
DEN SKEPPSBRUTNE. Nu sjunk, o jord, till Hades djup, att Zeus ej mer Ett väsen finner att förskräcka med sin blixt, Då han den sparar nu i detta ögonblick. LEONTES. Slå upp ditt öga, yngling, och din villa se. Af hvilka fasansfulla inre syner väcks Ett raseri som detta? DEN SKEPPSBRUTNE. Krossa, krossa mig, Då du ej ger mig krafter att förkrossa allt. Ve, moder, moder, jag förmår ej rädda dig.
RHAISTES. Väl, så dröjer jag Och ser min tro bekräftas, att ditt tal är svek. EUBULOS. Vid Hades, mer föraktlig vore jag än du, Om jag ej djärfdes tala sanning inför dig. RHAISTES. Vid ord förflugna, spotska är din tunga van.
Dödens port öppnar sig inåt och vrider sig lätt på sina gångjärn för de inträdande; men utåt öppnar han sig icke, och någon skugga har ännu aldrig återkommit från Hades till jorden. Av en sådan har Krysanteus således icke hämtat den förmodan, varmed han velat lugna dig.
LEONTES. Har möjligheten vidgat ut sitt rikes gräns Och tagit väldet bort af det omöjliga, Att hvad som förr ej kunde ske, kan hända nu? Har Hades mist sin spira, få hans skuggor stå I ljuset opp och kläda sig i kött och blod Och lefva efter döden bland de lefvande?
Säg honom, att den sista suck, Leontes drog, Var ägnad honom för hans faderskärleks skull. Det skall den gamle trösta, ty jag känner djupt, Att han behöfver tröstas, då han hör mitt fall. Säg honom ändtligt ytterst, att mitt hopp står fast På vår förening åter, när i Hades' natt Ej kungamantelns skimmer bländar mer hans syn; Ty här var det ej hat, men plikt, som skilde oss.
Och nu, nu unnas mig behålla detta allt Med det beting blott, att jag honom spara vill. För hvem har jag då trotsat dessa mödor, all Den strid, mig kungamakten kostat, o, för hvem? För honom, ja, för honom blott. Jag själf skall snart Till Hades skuggor vandra, åren bjuda så.
Själv var hon, i trots av sin usla och föraktliga ställning, rädd för döden och kunde icke tilltro en varelse av sitt kön tillräckligt mod att frivilligt störta sig i det dystra Hades. Myro skyndade till sin granne, snickaren, för att höra, om denne möjligen sett hennes vän; om han visste, vid vilken tid hon gått ut och åt vilket håll hon avlägsnat sig.
Skall sådan sed få råda nu på Salamis, Att söner trotsa fädrens bud; att armens kraft Allena afgör, hvad man har och icke har, Då är för oss, som redan börjat gråna, bäst Att fly till andra länder eller söka djupt Bland Hades skuggor våra forna lagars helgd. Nu dömen! Er, vårt fosterlands friborna män, Tillhör att helgad ordning upprätthålla här.
EN TREDJE. Hur skön, hur oförändrad! EN FJÄRDE. Höge gudar, har Ej Hades rum för sina stora döda mer, Då så de återvända? EN TROPP YNGLINGAR. Hvem han vara må, Om Ajas, om Eurysakes, till kamp, till strid! Vi följa honom mot förtryckarn, hell vår drott! EN GAMMAL KRIGARE. Rätt så, I unge! Härska skall på Salamis Den, som allena äger rätt att härska här; Men våld skall hejdas, brytas.