United States or Vietnam ? Vote for the TOP Country of the Week !
Tänk, tre pianon, och jag kan inte byta om bostad av brist på pengar. Jag somnar ursinnig på de där fruntimren och på ödet och med en förbannelse mot himmelen. Följande morgon väcks jag plötsligt av ett buller. Man hamrar på en spik i rummet bredvid min säng. Därefter hamrar nian på den andra sidan.
Men af Sin makt Han dock förgäfves Och sina vågors tal förhäfves; Hans mål är Honom föresatt, Och närmre Han allt mer det hinner Och snart med mattad gång försvinner Uti dess afgrunds hemska natt; Hvars dimmor dag ej genomtränger, Der tystnan som dess gårdar stänger, Af minsta fågels ljud ej bräcks, Och der bland stränder, evigt kala Hans tunga våg, utur sin dvala Af flägtens ande aldrig väcks.
DEN SKEPPSBRUTNE. Nu sjunk, o jord, till Hades djup, att Zeus ej mer Ett väsen finner att förskräcka med sin blixt, Då han den sparar nu i detta ögonblick. LEONTES. Slå upp ditt öga, yngling, och din villa se. Af hvilka fasansfulla inre syner väcks Ett raseri som detta? DEN SKEPPSBRUTNE. Krossa, krossa mig, Då du ej ger mig krafter att förkrossa allt. Ve, moder, moder, jag förmår ej rädda dig.
Lycksaligt är det hjärta dock att prisas, Hvars dag ej till en stormig natt förbyts, Men till en natt af frost och is och dvala; Ty domnadt märker det ej då förlusten Och väcks af nästa morgon, men ej mer Till en förgänglig dag.
När kvällen kommer mild och klar, När fläkten gjort sitt tåg Och fjärden, lik en spegel, har En himmel i sin våg, Då sänker hon mot djupet ner Sin stela blick och ser och ser. Ibland, då vinden åter väcks Och böljans yta rörs Och glansen rubbas, spegeln bräcks Och djupets himmel störs, Hon lyfter tyst sitt öga opp Och ser mot skyn, fast utan hopp.
Denna är omöjlig att teckna; men om man ville likna det hela vid någonting, så kunde man ställa det i jämförelse med en djup, aningsfull skog, genom hvilken man vandrar med ofta besvärad gång, men öfverallt liksom omgifven af osynliga andar. Man störs, man väcks, man ler; men i nästa minut är man gripen åter och väntar med klappande hjärta en uppenbarelse.
Furst Voldmar ser sig om och ser Den halmomgördlade på nytt, Och dubbelt harmfullt väcks hos honom minnet opp Af hennes bild i skogen nyss: "Hit", ropar han, "du halmnymf, gräsbekransade, Kom hit! En brud jag loft en gång Min slaf, min gäck, min gamle portvakt, min Andrej, Och du skall bli hans sköna val." Den sköna flickan hör sin furstes bittra ord Och blickar stel af fasa opp.