United States or South Georgia and the South Sandwich Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Kandidat Kuntze förklarade sig villig att undervisa Wolfgang i astronomins första grunder och de kommande fjorton dagarna använde löjtnant Schnitler till studier av i synnerhet vårt eget planetsystem; som en ironi av ödet blev det från sin onkels för detta observatorium, som Wolfgang gjorde sina första utfärder i den blåa etern genom linser och tuber.
v. DANN. Far fort! Det är min bön. JULIA. Ni sått ert guld och skördat svek och ränker. Men hvad, i himlens namn? En droppe blänker I onkels öga? O, hvad den är skön! v. DANN. Hvad nu? Ett litet solstyng blott, ej annat. Du kikar då på allt, det är förbannadt. JULIA. Må vara då, ett solstyng ur er själ, Som smälter litet is, jag ser det väl. Se tillbaka På dessa år, som ni tillryggalagt!
På detta sätt just skulle han bli bragt Till lust att hyckla all slags brist och krämpa Och gnälla onkel ond rätt efter takt. Nej, annorlunda skall det göras. Tyst, det är Trygg, det är hans steg, som höras. Min plan är färdig. Axel, nu Skall du få se, att du kan föras, Ja, som en liten docka, bästa du. Förlåt, men onkels hjärta måste röras, Och det är blott ditt väl, som afses ju.
Ack, onkels barm är ej af sten och stock, Han skulle göra allt, det kan jag finna, Och Axel slippa längta, tråna, brinna Och se från öde trakter bort mot dem, Där lagern gror, där konsten har sitt hem, Fast ej hans lilla, arma älskarinna. Hvad, om jag skrefve? Dock, jag kan ej hinna. Där finns så mycket att ge akt uppå I onkels lynne, om man önskar få Ett insteg i hans varma hjärta.
Ja, så börjar dokumentet. Vad tusan nu då, fortsatte löjtnanten förvånad. Var god hör på, vad han skriver vidare. Gott. Men nevön var, då han åter satte sig, på långt när ej så säker om sin onkels millioner, som innan han inträtt på advokatens byrå. Alltså, mina herrar: Planeten Mars, skriver testator, har alltid intresserat mig på det högsta.
Åt honom vill jag blott i uppdrag gifva Att noga onkels sinnelag beskrifva Och bedja Axel vara på sin vakt Och villigt efter gubbens sätt sig lämpa. O, du min vishet, hvad du fint ger akt! Just detta vore att med all min makt Få Axels stolthet väckt att börja kämpa Och göra tvärtemot hvad man har sagt.
De stackars gossarnes fasa nådde sin höjd, när de fingo se den pälsbrämade kappan, som deras onkel burit, på den störste och starkaste vildens arm. Denne tycktes med stor belåtenhet visa henne för den första skarans anförare. Denne släpade nu fram de förskrämda små fångarne, och Frumentius tänkte icke annat, än att han skulle utlämna dem till deras onkels mördare och få kappan i utbyte.
Det blef ej långt; allenast Halfannan rad: "Kom, blif ej ledsen, kom, Och, goda Axel, kom för min skull genast!" Ja, han skall komma, jag är viss på det. O, att jag finge honom lika lätt Att bjuda till att onkels tycke vinna! Ett ord af mig sen till, det hjälpte ock.
Du hotar? JULIA. Nej, jag tänker bara, Om jag, som ej är varsam alls, Kom i extas och som en liten mara Slog armarna så här kring onkels hals. v. DANN. Bort, stygga unge, du kan spara Ditt smek, tills jag får tid därmed, Jag vill ej smekas nu, då jag är vred. JULIA. Vred? Nej, hur kan ? Ack, svara ofördröjligt, På hvem? Hvarför? v.
Dagens Ord
Andra Tittar