United States or Romania ? Vote for the TOP Country of the Week !


Hon fans der emellertid och hon kändes i rummet. Gossens fysiska könslif var ännu icke vaket, men han, som troligen hela klassen, blef kär. Lexorna i ämnet, hon var närvarande, gingo alltid bra, ambitionen var sporrad, och ingen ville bli pryglad och förödmjukad i hennes närvaro. Hon var säkerligen ful, men hon var fint klädd.

Johan kördes upp om morgnarne tidigt och sändes ut i ärenden, som skulle uträttas innan han gick till skolan. Han skylde lexorna, men det hjelpte ej. Du har lätt att lära, att du hinner med att läsa annat skräp, hette det. Att ärenden, när det fans dräng, kulla och många tjenare onödigt. Han insåg att det var ferlan. Nu hatade han sina förtryckare, och de honom.

Lexorna kunde han ej, ty han ringaktade dem, men han förstod lifvets konst: föll undan när behöfdes, skred in när skulle vara och var aldrig ledsen. Johan hade nu ett behof att dyrka, att i en annan materie än sin svaga lera knåda upp en bild, deri han kunde lägga in sina vackra önskningar, och nu öfvade han sin konst i åtta dagar.

Jag undrar just om det är hon. Nu ringde klockan och alla klasserna samlades till bön. Bella hörde alls icke och hennes ögon drogos allt emellanåt till den nya kamraten, som hon såg stå der med ett nästan dystert uttryck i ögonen. Under loppet af timmen, när betygen granskades och lexorna bestämdes, var Bella mycket förströdd.

hösten återvände Johan med gossarne till staden för att bo hos dem och läsa lexor med dem. De gingo i Klara skola. Återigen en baklexa. Samma Klara skola, samma rektor, samma elaka lärare i latinet. Johan läste och durkade samvetsgrannt med gossarne, förhörde dem och kunde svära att lexorna voro öfverlästa.

Hon trodde, att hon misstog sig och fördubblade sin vänlighet, men Hanna blef blott fåordigare och trumpnare, ju längre de talade. Jag kommer hem med dig en stund, sade Bella, när de skulle skiljas. Jag kan lexorna och tycker det är länge sedan jag varit hos dig. Kom, om du vill, sade Hanna likgiltigt, men jag måste läsa.

Revolten mot lexorna tilltog nu hos Johan. Hemma läste han allt möjligt, men lexorna slarfvade han igenom. Skolans förnämsta läroämnen voro nu latin och grekiska. Undervisningsmetoden var absurd. Ett halft år åtgick att explicera en fältherre i Cornelius.

Det var alltid burgna borgarsöner, som haft råd att uteslutande egna sig åt lexorna, hvilka nu helsades såsom dygdemönster. Moralen, hvilken väl skulle vara läran om skyldigheter och rättigheter, men slutligen blifvit en lära om vår nästas skyldigheter mot oss, uppträdde uteslutande såsom en stor författningssamling af skyldigheter. Ännu hade barnet icke hört omtalas en enda mensklig rättighet.

Samtidigt börjar hans sjelftänkning att revoltera mot lexorna. Följden blir dåliga betyg. En termin senare, efter nerflyttning i klassen, tager fadern honom ur Klara skola och sätter honom i Jakobs, samma tid man bryter upp från Norrtullsgatan och installerar sig i en malmgård Stora Gråbergsgatan nära Sabbatsberg. Beröring med underklassen.

Lärarnes skönhetssinne narrade dem ofta till orättvisor. Johan hade en knäkamrat som aldrig var kammad, hade sår under näsan, flytningar ur öronen, hvilka luktade illa. Hans händer voro orena, hans kläder fläckiga och trasiga. Sällan kunde han lexorna och fick alltid anmärkningar och handplagg. En dag anklagades han af en kamrat att ha infört ohyra i klassen.