United States or Hungary ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hur var det icke nyss här ute, gick han inte in på utskänkningen den där Juko, fast gumman hans drog i honom för att få honom till fabriken tillbaka. Jag sku' gett honom ett mått brännvin, jag, så han aldrig stigit upp mera!» »Nu blir kusin het igen tänk på grannarne!
»Det är fasligt långt bort frun bor», anmärkte han, »är här inte farligt för tjufvar och mördare, den här Rödbergstrakten har alltid haft dåligt rykte om sig?» »Mördare!» Fru Lamström slog ihop händerna, så att det knakade i de magra knogarne. »Jo, di sku' bara våga! Ja sku' minsann ge dem svar på tal, och den, som ville mörda Katrin på berget, sku' allt få hårdt arbete!
Fruns enda kaktus det sku' då riktigt salig polisen ha sett! Gud välsigne honom stackare, där han ligger i sin kalla graf!» »Hut! att klandra Guds vilja! som om han inte hade det bra i himmelriket», snäste frun och gaf madamen en puff. »Ja, gå hon efter Schana, gå är hon snäll ..., säg, att kusin ska' vara här klockan elfva, hör hon.
»Hur tycker du jag ser ut, Hilda?» frågade han med dämpad röst. »Sku' jag tycka annat än bra», svarade pigan och flinade till, men tillade därefter saktare: »Sku' jag tycka annat än andra kvinnfolk tycker. Lasse ä' vacker, han!» Lasse gäspade. Sedan vände han sig mot pigan, smålog och ref sig betänksamt i hufvudet.
Hva', står du här och spökar, ditt spektakel», sade hon. »Sku' upp till kavaljeren, hva'? Herre hjärtandes, Schana, hva' går åt dig?» Schana slog ned ögonen, hon kände det som om hon begått ett brott. »Jag gick ut ... och så gick jag in, hit.» »Tyst, gumma, och ljug inte», kommenderade frun, »jag gick också ut, och så in.
»Du har ett hårdt sinne, Lena, har du inte ångrat annat än det, så... Men sitt nu stilla och maka åt dig, så sätter jag mig bredvid dig tala om hur det har gått för dig, du ser nu själf jag kommer som din vän.» »Tänk! Herrn sitter bredvid Lena, herrn gör sig så gemen, att han talar till en usling liksom till en annan människa, herrn, som ä' så hög! Herre Gud, att jag sku' upplefva det!»
Haltebolinken stod på trappan, gned sig om de utstickande armbågarna och log förläget. Vad vill I? frågade gumman. Vi skulle sku sku skulle stammade han. Daniel sade: Det är två strykare. De vill väl ha mat. I ska få, sade moran, smällde igen dörren. Och gästgivarn fortsatte, makligt vändande och passande orden med tunga och läppar.
»Hvad tror du?» frågade frun och spände sina gamla grå ögon i den rödhårigas fräkniga ansikte. »Om Lotta sku' ha hört hvad husbond sa' i natt», mumlade Hilda och torkade ögonen med sitt förkläde... »Sa' i natt? Till hvem?» »Husbond sa' i natt till mig i stugan snyftade hon »att han tyckte han skulle vilja ha en ny hustru nu snart; tänk om hon hörde det! Och så... »Och så?»
Det kunde en väl aldrig tro, att han sku vara så tokig. Vad är det Andersson vill? frågade Abraham. Inte vill jag nåt. Men det är säkert, att ingenjörn är en beskedlig karl. Fast förstås att inte duger han ju till mycket. Just det, just det, smålog ingenjörn och räckte hand. Men smeden hade grundat, så att han glömt bort tvättningen. Därför stack han handen i byxfickan, bockade och gick.
»Och jag», sekunderade drängen, en stor, stark, brunögd karl med ett hjälteutseende, »jag har känt liklukt i flera dar ... i synnerhet med nordost, jag kunde nog tro det skulle bli sjölik, jag...» »Ugglan skrek så otäckt i höstas så», berättade mor från smedens, »den tutade som efter bråddöd, men jag trodde alltid det sku' bli någon af fiskarena ... hvem kunde tänka sig Lotta vår.»
Dagens Ord
Andra Tittar