United States or Luxembourg ? Vote for the TOP Country of the Week !


Stod han med armarna i kors över bröstet, liksom Luther i Worms, han sa: Här står jag och kan inte annat, Gud hjälpe mig. Amen! Men det sista kunde han ju inte säga. Han förnekade ju Gud! Hur vågade han! Fanns det inte hos honom åtminstone ett tvivel ? Hur kunde han, i missionshuset, i Guds eget hus? Hur kunde han absolut veta? Han såg åter gudsförnekaren för sig, som Luther i Worms.

Stellan drog sig tillbaka till sitt rum, satte sig vid skrivbordet med den latinska grammatiken framför sig. Men han läste ej. Han tänkte Boberg och kyrkoherden. Nu var klockan snart åtta. Nu skulle gudsförnekaren snart börja. Vad sa han? Stellan försökte föreställa sig, hur det gick till. Sa han: Det finns ingen Gud och ingen Kristus!

Kunde det kallas att ta konfirmationen allvar? Var det detta hon menat, när hon sagt, att hon skulle komma för att bistå honom vid den viktigaste och allvarligaste tidpunkten i hans liv? Han kände för henne samma äckel som för faderns och majorskan Gyllencrantz' världslighet. En vecka efter farmor kom gudsförnekaren Boberg till staden.

Nu, när allt var ohjälpligt förbi, förstod han, hur mycket han hoppats av tvekampen mellan prästen och gudsförnekaren. Han hade väntat vissheten, ett svar att kunna hålla sig till, ett svar i endera riktningen, ett ja eller nej, en vägvisare för livet... Hemma nämndes ingenting om diskussionen.

Vad höll han att göra ? Han skälvde till ett slag i ångest och lutade huvudet i händerna. Om bara gudsförnekaren inte kommit, mumlade han, om han bara inte kommit. Det föreföll honom, att han varit lyckligare innan hans tankar börjat syssla med Boberg.

Kanske var landshövdingen där och generalen och borgmästaren, liksom furstarna suttit och lyssnat till Luther Och inför alla dessa stod gudsförnekaren och sade: Det finns ingen Gud Stellan lade själv armarna i kors över bröstet och upprepade med en målbrottsstämma, som började nere i basen: Det finns ingen Men plötsligen hejdade han sig. Han blev het över hela kroppen. Vad gjorde han?

Hon gick dagligen kafferep till stadens prästfruar och kom tillbaka fullproppad med nyheter. Stellan levde i en oerhörd spänning. Inte nog med att hans farmor rasade över gudsförnekaren. Också i skolan under rasterna diskuterades han bland gymnasisterna. Man bildade små grupper... Stellan tänkte ej något annat än ateisten. Hur vågade han! Hur vågade han förneka Gud och Kristus?

Han föreställde sig honom med ett stort svart skägg och långt, illa vårdat svart hår. Till sin oerhörda förvåning fick han under en rast höra, att gudsförnekaren hade ett slätrakat ansikte och mest såg ut som en Waldenströmsk predikant. Det var en sjundeövrist, som berättade det. Och han hade själv sett honom . Gudsförnekaren bodde i samma hus som han, hos faktorn den radikala tidningen.