United States or Serbia ? Vote for the TOP Country of the Week !
De blevo till en låg kast, som måste uträtta ödmjuka sysslor. Blekängen var deras hemvist. Och man kände igen dem på deras kläder som varit av bättre kvalitet än någonsin de troendes, men som så småningom blevo till lumpor och smuts. De tydliga fördelarna av att tillhöra ett eller annat religiöst samfund verkade förädlande på stadens andliga liv.
Ännu en sak visar oss, att vi från kap. 21:9 till kap. 22:15 hafva en beskrifning på stadens ställning till jordens folk under de tusen åren. "Trädets löf tjenade till folkens läkedom." Allra minst behöfvas dessa löf i det nya Jerusalem, hvars invånare endast äta af trädens frukt.
Allt detta nidingsverk, som numera upphört, tåldes av stadens borgare; aldrig hörde man några klagomål åtminstone, vilket gav studenterna anledning förmoda att de togo igen skadan på annat sätt. Hans mest berömda dåd var dock den i annalerna länge levande belägringen av »Tunnan», en ölstuga en halv fjärdingsväg utanför Svartbäckstull, på en åker på väg till Gamla Uppsala.
Jag kände Håkansson från universitetet, där han studerade i ett antal år och sökte få spikad en doktorsavhandling om Det afrikanska Mqunfolkets dialekter . Avhandlingen blev spikad, men icke på universitetet, utan på stadens renhållningsverk, där vänner och beundrare av Håkansson spikade upp den en vacker majnatt.
De äro alla för mig såsom Sodom, och stadens invånare såsom Gomorras. Därför säger HERREN Sebaot så om profeterna: Se, jag skall giva dem malört att äta och gift att dricka, ty från profeterna i Jerusalem har gudlöshet gått ut över hela landet.
Men när de icke funno dem, släpade de Jason och några av bröderna inför stadens styresmän och ropade: »Dessa män, som hava uppviglat hela världen, hava nu också kommit hit; och Jason har tagit emot dem i sitt hus. De göra alla tvärtemot kejsarens påbud och säga att en annan, en som heter Jesus, är konung. Så väckte de oro bland folket och hos stadens styresmän, när de hörde detta.
Två och två, utpyntade i siden och sammet, i plymer och dyrbara pelsverk, gingo der fram stadens unga skönheter på höga klackar, medvetna om sina yttre och inre företräden samt om den skara beundrare, som de skulle möta der och hvar på gatorna. Men framför ett af de stora fönstren stod en ensam arbetskarl i sina söndagskläder, stod och stirrade in genom den präktiga spegelglasrutan...
Och alla skeppare och alla kustfarare och sjömän och alla andra som hava sitt arbete på havet stå långt ifrån; och när de ser röken av hennes brand, ropa de och säga: 'Var fanns den stora stadens like? Och de strö stoft på sina huvuden och ropa under gråt och sorg och säga: 'Ve, ve dig, du stora stad, genom vars skatter alla de därinne, som hade skepp på havet, blevo rika!
Han stod och kommenderade inne på kaserngården. Han red med regementet eller divisionen ut på fältmanövrer och skjutövningar. Stadens flickor vände sig om och beundrade honom... Och nu hade han sagt farväl till allt detta. Och vad som var det underbaraste han hade gjort det utan att känna någon smärta.
Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder: »Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så: »Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.