United States or French Guiana ? Vote for the TOP Country of the Week !


se, om jag har karaktärsadel nog att hellre vandra enslingens raka, ödsliga väg än vika in slingriga smygvägar, där kreti och pleti ta sin lilla siesta och skvallra om sin medvandrare.

Alma räckte honom gladt sin hand. "Men ni ämnar er ju ut." "Jag stannar tusen gånger hellre hemma." Och Alma berättade hur hon hade haft grufligt ledsamt och hur hon hade tänkt att skvallra om pigor, för att slippa undan den dödande ledsnaden. De skrattade deråt båda af hjertans grund, under det de stego in i salongen.

Ivar Mörcke såg häpen sin läromästare, och denne fortsatte i undervisande ton: Om en dam ger dig ett eller annat ynnestbevis, skall du icke skvallra om det för kreti och pleti. Du skall behålla det för dig själf! Blott i ensamma stunder kan man taga fram minnet och glädjas däråt. Det lät lustigt, tillade Ivar Mörcke.

»Det var för besynnerligt. Men skvallra ej arbetarne? Ty sådana har han väl?» »Ja, en massa, men de tiga som grafven.» »Och han har flere sådana anläggningar?» »Ja, ett flertal.» »Och intet resultat i någon form har märkts

Två gossar Björner, riktiga skvallerbyttor, skickades hem och vid deras hot att skvallra fästes intet avseende. Syster Agnes och lilla Abraham posterades i hörnet av Oscarsgatan, dels för att de icke måtte bli åsyna vittnen till blodbadet, dels för att hålla utkik obehöriga. Av samma orsak placerades lilla flickan Sörman, som hade röda strumpor, och hennes bror i hörnet av Sofiagatan.

Ty hade både äldre och yngre fortfarit att exercera tillsamman och de små revoltörerna icke öfverlämnats åt sin egen vishet och uppfinningsgåfva, hade väl aldrig en sådan lek blifvit uppspunnen, som den vi snart vilja beskrifva, en lek, som först kostade ett oskyldigt kreatur lifvet, sedan när hade skaffat en hedervärd borgare gallfeber, sist men låtom händelserna själfva skvallra ur skolan.

Murarna hava öron, vassen skvallra, likasom Midas' tid, själva månen låter nedbesvärja sig för att yppa vad han läser genom dina ögon. Tala icke, hoppas icke, tänk icke, framt du ännu älskar det rosiga ljuset! Delfi. Orakelspörjarne. Apollons ryktbara orakeltempel var beläget i en dal, tre sidor omsluten av berget Parnassos.

Nu tysta månsken, du nattens onda, bleka samvete, gengångare i jordens midnattsdröm, tvinsjuka ljus, som tviflar dig själf, ej skvallra i mitt spår dunkel väg. Nu skördas åkern och bärgad är hvar äng, Gud gifve, att rik vore säden! Och kommer jag ej åter, får jag blodig säng: godt sofver man, när man dör med heder.

Där skulle han ligga hela natten, sova och gäspa. Fan i allt annat! Och hustomten krafsade dörren och stack in sin gråa luva, skrattade han och ropade: Ja, här är jag, Halling. Men skvallra inte! He, he, gluckade gubben och försvann. Men Abraham log och kände sig befriad. Han hade givit sitt förtroende.