United States or Sudan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men då den välförståndige Petrus sutit en stund där, Trädde han fram och lade den glimmande duken på väfven: "Denna", sade han, "ger dig den raske Mattias från Kuru, Gåfva som karl, ej ofta bestådd åt den fattiga flickan, Är hon ock vacker som du, och som du värderad af alla." Sade och satte sig ned och rökte och började åter: "Icke blott duken han ger, men sig själf han bjuder dig äfven.
Tystnaden bröt omsider likväl Zakarias på Hjerpvik, Där vid bordet han satt välvördig, gammal och grånad; "Nu", så sade han, gäller det prof, värderade männer, Hvem, sen den raske Mattias är här, den yppersta skytt blir, Om välaktade herrn, om den välförståndige Petrus Eller ock jag må besegra den prisade gästen från Kuru.
Väl bo skyttar i Kuru, det fågelrika kapellet, Kunnige, som du det sagt, men om jag bland dessa må räknas, Lämnom åt gärningen slikt att bestyrka eller att neka." Sade, och alla längtade ut att försöka sin lycka.
Skriande sjöng han och mätte den rymliga stugan med stegen, Så att hon skyndade, skrämd af hans språng, den gamla Rebecka, Bort i en vrå och fördömde med slutna händer hans upptåg. Väl af hans dans förnöjdes den raske Mattias från Kuru, Hellre han skådat Hedda ändå; men han hejdade Ontrus Midt i hans fart och fångade ögonblicket och talte: "Hej dock!
Mössan tog i sin hand den förståndige Petrus och sade: "Jag, välaktade herre, det är, som på eder befallning Kommer för jakten beredd, min svåger Mattias från Kuru Hämtar jag med; bösskunnig är han och med bössa beväpnad." Genast svarade glad välaktade herr kommissarien: "Godt, att du kommit, min vän, och att äfven din svåger du medfört, Flere behöfvas vi här, som förstå handtera gevären.
Ty så lofvar han dig, den raske Mattias i Kuru, Om som en trogen hustru du vill, tillgifven och godsint, Dela hans möda om dagen och dela hans läger om natten: Först skall du rå som värdinna i allt och befalla i huset Drängar, pigor och barn; din man skall du råda allenast.
Så hon sade, och knappt hon talat till ända, då bjällror Hördes från vägen invid. Man lyssnade hastigt och uppsteg, Sköt gluggluckan tillbaka och tittade ut; men i blinken Stod en främmande man med frustande fåle på gården. Gästen från Kuru kände man snart, den raske Mattias, Annas älskade bror, som ej oväntad var anländ.
Henne svarade åter den raske Mattias från Kuru: "Undra då ej, att så sällan jag får kringflacka och resa. Se, så är det med mig, och så är jag stadd på mitt hemman, Likasom gäddan stängs i den rumrikt gillrade katsan: Hvart hon förfogar sig, längtande ut, från ett hörn till ett annat, Sätta sig hinder emot, och förgäfves bryter hon böljan.
Annat menar dock den, som vet, att förträffliga skyttar Fostras ej färre än män i det fågelrika kapellet." Honom svarade åter den raske Mattias från Kuru: "Nej, Zakarias, tala ej slikt och rikta ej allas Blickar på mig, om jag sen ej mäktar att döda en enda.
Tyst framvandrade dock den raske Mattias från Kuru; Mindre tänkte nu denne på egna bedrifter och andras Än på det möte, han gjort med den aktade Hedda på herrgåln. Vacker stod hon ännu för hans blick, som i stugan hon syntes Trampa sin surrande rock och varornas skimmer betrakta, Och han förnöjde sin själ med att tyst erinra sig henne.